Aftonbladet – 21 oktober 1847, sida 2

lät sin häst trampa dem som voro främst och gjorde ett försök att gripa sjelfva anföraren, i hvilken han igenkände Blueskin. Då pöbeln såg sitt försök misslyckadt, lät den höra ett tjut, sådant som endast af tusen förbittrade röster kunde uppstämmas, och helsade sina fiender med en salfva af stenar, skräp och orenlighet, som kom flygande från alla sidor. Marvel, bland andra, blef nära störtad från sitt säte på likkistan, genom en död hund, som slungades emot honom och träffade honom i ansigtet. Genom utdelande af skarpa hugg till höger och venster, lyckades soldaterna omsider att öppna väg för processionen och drifva tillbaka de anfallande, hvilka, då de retirerade bakom sina barrikader, ropade öfverljudt med utmanande trots: Vi råkas vid Tyburn! Den, som var föremål för hela detta oväsende, salt imedlertid baklänges på kärran, så stilla och orörlig, som bade aldrig den tankan fallit honom in att taga ett steg, för att återvinna sin frihet. Preocessionen fortsatte nu, utan vidare afbrott, sin väg längs efter Holborn. Lik en flod, som allt mer uppsväller genom de många bäckar, som i den utgjuta sitt vatten, ökades beständigt den tåget åtföljande folkmassan genom de talrika hopar, som tillströmmade från alla gator och gränder, man passerade. Fetter-Lane till höger, Grays-Inn till venster, lemnade sina bidrag. Från alla håll blef Jack helsad med hurrarop, och Jonathan med hvisslingar. j