Aftonbladet – 21 oktober 1847, sida 2

En grupp vid värdshusporten ådrog sig Jacks uppmärksambet; han såg deribland Kneebone, Å an Galgebrok, Baptist Kettleby och flere af sina gamla bekantskaper; — alla helsade honom hjertligt. Der stod äfven den hederlige grofsmeden, som hade tagit af honom hans fjettrar i Tottenham. Ser ni, jag är här! yttrade smeden. Jag ser dew, svarade Jack. 1 detta ögonblick kom värden på Kronan, en reslig jovialisk man, med ett hvitt förkläde framför sig, ut ifrån värdshuset, bärande en stor pokal af trä, som var fylld till brädden med öl, och bjöd den åt Jack, som genast steg upp, för att emottaga den. Höjande pokalen i sin högra hand, såg Jack upp till fruntimmerna på balkongen oca utbad sig att få dricka deras skål. Derefter vände han sig till Kneebone och de öfriga, hvilkas händer voro sträckta emot honom, och satte pokalen till sina läppar. Just då ban var i begrepp att tömma den, mötte han Jonahans3 basilisk-ögon och hejdade sig. Jag lemnar pokalen för Jonathan Wilds räkning, utropade han högt och återlemnade den orörd till värden. Er far sade just detsammap, svarade Jo. athan med hånlöje; nen ännu har hans spådom ej gått i fullbordan. Ni skall tömma denna pokal, i: nan sex månader äro förlidn, sade Jack med allvarsam uppsyn. Återigen satte tåget sig i rörelse, gick förbi St. Giles kyrka, hvars klockor hela tiden fortforo att ringa, och kom snart till Oxford-vägen