Aftonbladet – 21 oktober 1847, sida 1

par handskar och en blomsterbutett. O, min dyrbara vän! — Handtera honom varligta, tilllade hon, vändande sig till sin man, och låt det gå fort öfver; eljest må mi aldrig vänta att återse mig. Tyst, dåraktiga qvinna!v ropade Marvel förbittrad. Tror ni, jag inte vet, hvad som tillhör min tjenst? Austin och Langley gingo nu fram till fången och ledde honom, med sina armar vecklade omkring hans, ned till vaktrummet, dit sherifferne, fångprodikanten, Jonathan Wild och de öfriga vakibafvande följde efter. Imedlertid hade utanföre fingelset alla förberedelser blifvit gjorda till delinqventens afförande. Kärran, på hvilken han skulle färdas, stod förspänd med en stor, svart häst, inom dubbla rader af fotgardessoldater. Främst på kärran hade likkistan sin plats. Till höger om åkdonet voro flere beridne grenadierer, som. skulle medfölja hela vägen; till venster skulle. ett antal af sheriffernes spjutbeväpnade män åtfölja tåget. Dessutom voro soldater posterade på särskilda punkter för att afhålla folket; och ett stort antal grensdierer till häst redo fram och tillbaka, för att hålla vägen öppen för processionen. Den samlade folkmassan var alldeles ofantlig. Hvarje hustak, hvarje fönster, hvarje mur, hvarje upphöjning voro besatia med menniskor. Så voro äfven tornet och alla utstående punkter på S:t Sepulehres kyrka. Trängseln på sjelfva gatorna svarade deremot. Ifrån Giltspurgatan ända till Smithfield var en oöfverskådlig massa af hufvuden. Newgategatan fick ingen passera; den var stängd och försvarades I I af ett stort antal konstaplar. Den förste, som kom ut från vaktrummet, var Marvel. Han gick fram till kärran och tog. sin plats på likkistan. Bödeln har i alla tider; varit föremål för pöbelns synnerliga afsky och