Aftonbladet – 21 oktober 1847, sida 1

I ma döfvande larm, som hade följt den alltifrån Newgate. Soldaterne hade mycken svårighet at hålla vägen öppen, utan att skrida till allvarsamma åtgärder, ty den ofantliga ström, som hotade öfversvämma dem framifrån, bakifrån, från älla sidor, var nästan oemotståndlig. De vid Snow-mll beligra husen voro hka fullpackade med folk, som de vid Oid-bailey. Hvarje fönster, ifrån nedersta våningen ända till vinden, var uppfyldt med åskådare, och likaså voro hustaken. Från alla sidor ropades deltagande och uppmuntrande ord till fången, som, då han såg sig omkring, öfver allt fann vänliga blickar fästade på sin person. Ändtligen kom man till Holbornbron. Här egde ett kort uppebåll rum. Passagen var så trång, att det blott fanns tillräckligt utrymme fir kärran att komma fram, med ett enda Jed fo!gardister på ena sidan; och som balustraden var betäckt med åskådare, ansågs ej rådligt a!t passera bron, förr än dessa voroaflägsnade. Medan bron sålunda rensade:, hade underrättelse in!upit, att en fruktsnsvärd pöbelmassa kom rusande framåt Fieldgatan, som vid andra ändan var barrikerad. Ett detaschement af hästgardet skickades således förut, att med våld fördrifva alla som stängde väsen och som försökte att göra motstånd; under tiden gick processionen öfver bron och sträfrade långsamt appföre Holborn-hill. Vid ankomsten till Shoegatan började Hoekorna i S:t Andrews kyrka att ringa. Äfven vär voro alla hus, äfvensom hela sträckan af kyrkogårdsmuren, fyllda med åskådare. På trappan utanför kyrkporten stodo två personer, hvilka Jack genast igenkände. Det var hans båda älskarinnor, Poll Maggot och Edgeworth Bess. Så snart den sistnämnda blef honom varse, gaf hon till ett högt rop och svimmade. De närmast stående mottogo henne imedlertid sina armar och lemnade henne allt möjligt