Aftonbladet – 21 oktober 1847, sida 1

slutligen en lång rad konstaplar, som likaledes gingo fyra och fyra. Processionen hade just kommit i marschordning, då ett förfärligt oväStnde, blendadt med skrik, tjut, hvisslingar och förbannelser, lät höra sig från alla sidor. Orsaken till detta larm var, att man såg Jonathan Wild stiga till häst och sluta sig till tåget. Jonathan tycktes likväl icke göra ,ringaste afseende på deita utbrott af det allmänna hatet. Han hade sin hirsebfångare vid sidan och två par pistoler i bältet, samt ärnu andra i sina hölster. Processionen hade nu hunnit till vestra ändan af S:t Sepulchres kyrkmur, der den. i enlighet med ett gammalt bruk, gjorde halt. En för lång tid tillbaka afliden skräddare, vid namn Robert Dow, hade gjort ett testamente, hvaruti stadgades, att klockaren i S:t Sepulchre skulle öfver hvarje missdådare, som utfördes! till Tyburr, uttala några högtidliga ord, hvarföre han erhöll en bestämd måttlig vedergällning. I detsamma tåget nu stannade, steg klockaren fram, och sedan han ringt med en stor handklocka, uttalade han följande förmaning: Alla goda menniskor böra af hjertat anropa Guds barmhertighet för denne arme syndare, som nu går att mottaga döden, hvarföre här ringes med denna stora klocka. Och Ri, som är dömd att döden dö, ångra er nu ned gråtande tårar. Sök att vinna Herrans nåd, på det er själ må bli frälst, genom Jesu Christi förtjenst, som nu sitter på Guds högra tand, och hvars pina och död skall försona Ulla era brott, så framt ni ångerfull återvänler till Honom. Herren förläne er sin nåd och evare er själln Så snart denna ceremoni var slutad, satte rocessionen sig åter i rörelse; och långsamt edstigande utföre Snow-hill, fortsatte den sin råg, under oupphörliga skrik, tjutningar, hurarop och hvisslingar, med ett ord, under sam-!