Innan en timma var förliden, hade massan fruktansvärdt ökat sig. Hela den öppm platsen framför Newgate var alldeles uppfylld med menniskor. Det gjordes försök att uppbryta dörrn till vaktrummet; men den var för stark att kunna sprängas. Då upphäfdes af bufvudmännen ett rop, att man borde angripa Wilds hus, och pöbelns raseri riktades genast åt det rållet. Jernpalissadern2, som omgåfvo tjuftagareu3 boning, blefvo lösryckta från sina fisten och hegagnades som vapea till portens uppbrytande. Medan detta tilldrog sig, öppnade Jonathan ett fönster i öfra våningen och aflossade fle-a slott på de angripande. Men eburu han hade särskildt sigte på Blueskin och Ketileby, träffade han ingendera. Tjuftagarens åsyn ökade hopens raseri i fruktansvärd grad. Förförliga rop fyllde luften. Med de tunga verktyg man förskaffat sig, bestormade man porten, och innan kort gaf den vika för de oupphörligt förnyade slagen. Kom nu, mina gossar ropade Blueskin; låt oss drifva ut den gamla räfven ur bans håla. Under det han talade, lossades flera skott från öfra våningen, och två män blefvo dödligt sårade. Men detta tjente blott att ännu mer öka de stormandes raseri. Med blottad birschfängare i ena banden, och uppspänd pistol i den andra, rusade Blueskin trappan uppföre. Quilt Arnold och juden voro posterade här, at! försvara förstugan. Den förre blef skjuten af Blueskin midt igenom hufvudet, och hans liflösa kropp föll öfver -Harrieren och krossade: i fallet, Juden, förgkräckt-öfver sin kamrats Ev