VA — —A,A HÄ— — hvarigenom han vid sin sista rymning hade passerat, och måste ännu en gång taga plats i dödsfångarnes skrank. Ordinarie fångpredikanten, herr Purney, som hade på den sista tiden fattat synnerlig aktning för Jack, vände sig här till honom med ett tal, som väl syftade att vidmakthålla den känsla af ånger, som vaknat hos fången, men tillika var för bonom mycket tröstande. Kapellet var alldeles fullproppadt med menniskor vid detta tillfålle. Men äfven bär kunde djefvulen ej hindras ait intränga; och Jacks gudliga tankar stördes af Jonathan Wild, som stod icke långt ifrån honom och böll sina blodtörstiga ögon fistade på Lozom under hela gudstjensten. Samma afton tilidrog sig en ovanlig händelse, som öfvertygade autoriteterna om nödvändigheten att taga alla möjliga försigtighetsmått vid Jacks transporterande till Tyburn — en sak, hvarom de redan förut, genom upploppet vid Westminster-hall, fått en tydlig, ehuru kanhärda mindre allvarsam, varning. Vid pass klockan nio söndagsaftonen, sazmilade sig nemligen en oräknelig pöbelbop utanför vaktrummet i Nowgate. Det var redan alldeles mörkt; men som flere af hopen medförde facklor, öfvertygade man sig snart, att samma personer, som hade hufvudsakligen bedrifvit de förra orolighetern2, äfven voro anförare vid detta tillfalle. Bland de förnämsta ledaroe var Biueskin, hvars mörka ansigtsfärg och athletiska figur det var lätt att urskilja. Baptist Kettleby var den andre; och en tredje, klädd i holländsk sjömansdrägt, igenkändes på sitt gråa skägg så som skepparen Van Galgebrok.