5 77. REVY AF TIDNINGARNA. Dagligt Allehanda har upptagit till granskning den i måndagens Aftonblad insända artikeln, undertecknad En gammal Pbilaletes,, angående Regeringens beslut i frågan om Gamleby möte, och med anledning af den kritik Allehanda deri fått röna (äfvensom Aftonbladet), erinrat, a!t Allebanda om Regeringens beslut yttrat, dels att det vore advokatoriskt, dels att det icke kunde, hvarken juridiskt eller politiskt, försvaras; anmärkande Allehanda, att detta tycks vara bland det allvarsammaste man kan säga om ett regeringsbeslut, hvilket innebär pröfning af andras rätt. För öfrigt yttrar Allcbanda bland annat i samma artikel följande, som synes förtjena att här reproduceras: Det ifrågavarande regeringsbeslutet är, efter hvad vi redan tro oss hafva bevisat, stridande mot 4816 års författning och derjemte politiskt oklokt, det sednare just derföre att det angiek ett ämne, uti hvilket man nödvändigt ville se politik; men deremot är det icke en ingripande samhällsfråga eller en politisk demonstration; ty oss förefaller det åtminstone absolut otroligt, att vare sig hrr Peyron, Munthe, Ihre, eller Staöl von Holstein (hvilken sistnämnde mer än sannolikt kan anses hafva dikterat beslutet) dermed haft någon den ringaste mening att undergräfva eller qväfva den politiska friheten eller sjeifständigheten; och detta kan antagas desto säkrare, som frågan i sjelfva verket icke alls berörde politik, och som beslutet uppenbarligen är grundadt på den rent dialektiska advokatyr, (vi upprepa detta ord) att frih. Raab begärt ett sammanträde, för att afhandla och besluta om Calmare läns delning: (ett beslut, som erfordrar både Konungs och Ständers medverkan), och icke för att öfverlägga om en framställning till Konungen eller Rikets Ständer om pyttan och behofvet af en sådan delning. Den, som något är van att läsa handlingar och resolutioner, ser ganska lätt, att det just är der, som hunden ligger begrafven, som man säger, och att förf. till det ifrågavarande regeringsbeslutet velat rida på den bristfälliga ordställningen i den begärda kallelsen, för att kunna gifva rätt åt en hög embetsman, som han ville skydda. Att en dylik advokatyr är rättsvidrig och ovärdig en regerings upphöjda ståndpunkt, är sannt, och det är således med glädje, som äfven vi se, att Konung Oscars namn saknas under en handling af denna byråkratiska syftning; men att uti beslutet vilja söka politik och påstå, att det vore himmelsskriande, såsom ett uttryck af Regeringens politiska ovilja mot offentliga öfverläggningar angående allmänna ärerden är, vi be ins. om förlåtelse, en bestämd misstydning, eller ock, hvad vi dock från hans sida ej gerna vilja föreställa oss, endast en förevändning, för att åter komma upp i vinden till en politisk opposition, som visserligen kan vara i rätt många fall af omständigheterna påkallad och icke heller från den liberala pressens sida uteblifvit, eller ens kan uteblifva, men som inför tänkaren skulle förlora betydligt mycket af sitt stöd och anseende, om utgångspunkten består uti presumtionen af afsigter, hvilka icke skäligen kunna härledas från det för tillfället valda faktum, såvida man med rätt och sanning vill undersöka dess verkliga beskaffenhet och tendens. Slutligen få vi bedja den gamle Philaletes vara fullkomligt trankil derför att, hvad D. A. beträffar, någon hare gömmer sig i busken,. Då de gamla Philaleterna dragit sig undan, den ene efter den andre, och verkligen, såsom ins. uttrycker sig, krupit in i buskarne, så har den liberala pressenp, uti snart ett par decennier, både under och mellan riksdagarne, fått hålla fältet och striden öppna, utan att från de gamla Philaleternas sida hafva rönt snart sagdt det ringaste understöd och utan att ens hafva röjt något spår af deras tillvaro vid andra ga