förfärligt var detta oljud, att det till och med inverkade på Jonathans härdade känslor, och han fann rådligast att draga sig tillbaka i ett hörn af vagnen, så att han ej syntes. Det var imedlertid en lycka för honom, att han satt bredvid Sheppard, ty om ej detta granskap skyddat honom, hade pöbeln otvifvelaktigt slungat vagnen full med stenar och andra dödande saker. Nu åtnöjde den sig med att ömsom hvissla och hurra, allt eftersom Wilds eller Sheppards namn uttalades; och cn eller annan, som gick längre i dristighet än de öfrige, vågade till och med sticka in hufvudet genom vagnsfönstret och försäkra Jack, att han aldrig skulle komma till Tyburn. Det blr det vi få se, ni skällande hundarp, yttrade Jonathan till dessa tilltagsna personer och såg dem med vildt raseri midt i 2nsigtet. På detta sätt blef Jack Sheppard återförd till Newgate, och på nytt fängslad i mellersta stenhäktet. Först sent på aftonen vågade Jonathan begifva sig hem till siit eget bus, der han förblef instängd hela nattea, cech lät sina jsnitscharer och andra af sina anhängare väl beväpnade hålla vskt vid alla portar och ingångar. TRETTIONDE KAPITLET. HURU JONATHAN WILDS HUS BLEF UPPBRÄNDT AF PÖBELN. 3 Den för afrättningen utsatta dagen var nu nära för hand, och fången, som syntes hafva öfvergifvit allt hopp om räddning, vände sina tankar helt och hållet från verldsliga föremål. Om söndagen blef han förd till kapellet,