Aftonbladet – 20 oktober 1847, sida 1

hämdfull blick. Tjuftagaren hade halsen ombunden med tjocka linnedukar och hans döds. bleka ansigte hade den fullkomligaste likfärg hvilket gaf åt de genomträngande ögonen et obeskrifligen rysligt uttryck. c Imedlertid hade pöbeln utanföre växt till er ofantlig massa, och det började redan synas förebud till ett upplopp. Vagnen, som varit begagnad till fångens transporterande, hade blifvit sönderslagen, och kusken var glad att undkomma med lifvet. Förfärliga rop upphälfdes af der vilda folkskaran, som hotade att slita Wild stycken, om han visade sig. Midt under detta oväsende såg man flere personer, som voro beväpnade med förfärliga på kar och som hade strukit fett och sot i ansig tet för alt göra sig oigenkönliga, gå omkring bland folkhopen med uppmaning att göra försök till fingens befriande. Den ifrigaste bland dessa var en svartmuskig karl af jättelik skapnad, som var beväpnad med en hirschfängare. den han svängde öfver sitt bufvud, för att uppmuntra sina följeslagare. . Dessa förtviflade menniskor hade varit de som mest verksamt bidragit till vagnens förstörande och nu, sedan de lyckats uppägga pöbeln, vOrGC de nog djerfva att framtränga ända till portar. na af Westminster-hall. De rop, tjutningar och skrik, som af dem uppgåfvos, och som flerfal. diga gånger upprepades af hela massan bakon dem, voro verkligen förfärliga. Jonathan, som tillika med de öfriga polis: itjenstemännen hade på behörigt afstånd rekog noscerat detta band och i dess anförare igen kände Blueskin, befallte konstaplarne att nog