Aftonbladet – 20 oktober 1847, sida 1

hans handklöfvar aftagna, och han inställdes för Kingsbench-domstolen. Protokollet rörande ransakningen och domen öfver honom vid förra sessionen i Old-bailey blef då uppläst; och som ingen invändning deremot gjordes, yrkade generaladvokaten att hans afrättning skulle ske nästa måndag. Jack vände sig derpå till domstolen med en allvarsam och vältalig anhållan, att en böneskrift, som ban hade uppsatt för att framläggas för Konungen, måtte uppläsas. Denna begäran blef likväl afslagen; och man lät honom förstå, att det enda medel, hvarigenom han kunde göra sig förtjent af Hans Majestäts nåd, vore att upptäcka hvem som varit honom behjelplig vid hans sista rymning, emedan man hade de starkaste anledningar att misstänka, att den ej blifvit verkställd utan biträde. Sheppard svarade med den högtidliga försäkran, att han ej erhållit biträde af någon menniska, utan endast af Gud Ett yttrande, för hvilket han af domstolen genast fick en allvarsam förebråelse. Emedan man påstod, att det var alldeles omöjligt att han kunnat befria sig från sina bojor på det sätt han hade-uppgifvit, erbjöd han sig att nu straxt, om man satte på honom handklöfvarne, i domstolens närvaro taga dem af sig. Detta tillbud blef likväl icke antaget; och öfverdomaren Powis, efter att hafva uppräknat de särskilda förbrytelser Sheppard begått, och visat deras afskyvärda beskaffenhet, förordnade att dödsdomen skulle verkställas påföljande måndag. I detsamma Jack återfördes ur sessionssalen blef han varse Jonathan Wild, som stod helt nära och betraktade honom med tillfredsställd,