JACE SHEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTEI. TJUGUNIONDE KAPITLET. HURU JACK SHEPPARD BLEF FÖRD TILL WESTMINSTER-HALL. Belastad med de tyngsta fjettrar, och ständigt bevakad af två fångknektar, som aldrig lemnade honom ett ögonblick och aldrig tilläto någon menniska nalkas honom, fann Jack Sheppard all möjlighet att undkomma afskuren. Han blef insatt i medlersta Stenhäktet, ett stort, ljust och luftigt rum, som var beläget öfver inkörsporten på vestra sidan, och som blifvit åt honom inrymdt, icke för hans egen beqvämlighets skull, utan för hans vaktares, som, i fall han fått plats i ett dystrare och mer obeqvämligt fängelserum, skulle varit nödsakade att med honom dela obehaget deraf. Under denna sin sista pröfniagstid blef Jack aldrig öfvergifven af sitt mod. Han syntes underkasta sig sitt öde, var nöjd och glad, och hade esomoftast allvarsamma samtal: med presten, som fann sig högligen uppbyggd af hans uppriktiga ånger. Den enda omständighet, som väckte någon bittrare känsla i hans bröst, var att hans oförsonlige fiende Jonathan Wild öfverlefde Blueskins moördiska anfall och småningom kom sig före. Så snart han kunde utan fara röras ifrån stället, lät Jonathan bära sig till Newgate, för att besöka medlersta Stenhäktet och förnöja sina ) 86 A. B. MM 197—9241,