Aftonbladet – 19 oktober 1847, sida 3

land och genom bevislig beräkning af den tid som åtgått för fartyget att passera en Viss väglängd, söka skäl för sina påståenden, om man icke, som nu blef händelsen, måste frånträda sina anspråk af det enkla skälet, att man burit sig dumt åt. Kanaltjenstemännen ega visserligen rättighet att stiga om bord och passera kanalen; men i denna rättighet ligger icke någon garanti för deras ofelbarhet eller någon skyldighet för hvarken kaptenen eller passagerare att tro deras lösa uppgifter, äfven om han söker bestyrka den med en i hast sammanskrifven så kallad plikträkning. Afven begagnade embetsmannen vid det ifrågavarande tillfället en egen tydning af reglementet, då han fördubblade böterne för hvarje 4000 alnar, något som ej är nämdt i reglementet, och fordrade böter för det att så kallade Frihult varit uthängande då fartyget passerade slussarne, oaktadt det i reglementet står ett vilkor, neml. att frihulten vidröra slussportarne, hvilket icke var händelsen. Ångfartyget Mälaren har nu i fem (5) år hvarje vecka passerat Hjelmare kanal, utan att dess kapten fått; en enda anmärkning för för hastig fart;) det är då något besynnerligt att detta fartyg just i år, sedan några mäktiga män i Örebro byggt det lilla ångfartyget Örebro och ställt dess resturer på samma dagar med Mälarens, fått plikträkningar och blifvit utsatt för krångel från kanalembetsmännens sida, hvaremot Örebro kilar igenom kanalen, utan att det tyckes som man just gjorde afseende på huru många minuter det behöfver för att tillryggalägga tusen alnar. Mälaren har det oaktadt hvarje resa haft full last af passagerare och fraktgods, hvaremot Örebro icke varit i sin fart hindrad af hvarken det ena eller andra, och om ångfartyget Örebro ej får andra företräden än dem som det nu eger, förblir troligen förhållandet alltid detsamma, äfven om kanalembetsmännen följa det med sina välönskningar. Direktionen borde således icke blott försvara sina embetsmäns åtgärder, utan äfven tillhålla desse ej öfverskrida sin makt eller företa sig messyrer, sm kfinde bli bolaget dyra nog, om det måste ersätta den skada, som tillfogas ångfartygsrederiet och passagerare, om nemligen kanalembetsmannens egenmäktiga hindrande af farten icke inför lag kunde försvaras. Direktionen, som i öfrigt så nitiskt uppfyller sin pligt och som förut aldrig funnit skäl att göra anmärkningar mot ångfartyget Mälaren, bör ej anse som en förolämpning, om en insändare fäster dess och allmänhetens uppmärksamhet på en, som det tyckes, godtycklig handling af en bland dess underordnade embetsmän. Det ligger både i direktionens rättskänsla och i kanalbolagets eget intresse att dess embetsmän så litet som möjligt, och om det befinnes nödigt, så litet hindrande som ske kan, fullgöra sin pligt, och att de anmärkningar som ske och det hinder som uppstår, om det påfordras, lagligen kan bestyrkas, Insändaren tror ännu att detta vid det omtalta tillfället icke skett. Passagerare. ) Första året styrde fartyget icke säkert, och det skrubbade således en och annan gång mot kanalhankan huavn2? ann tl nine oiardesc hvarc rätte