Aftonbladet – 19 oktober 1847, sida 2

måfå. Vi äro alldeles icke de, som önska, att en persons lutande åt den ena eller den andra sidan af de politiska tänkesätten skall absolut bestämma om mannens väljande eller icke; men det vi och alla ovilkorligen miste fordra, är, att den valda representanten är en man för sig, som låter den egna öfvertygelsen tala och äfven gifver efter för skäl, som af honom icke kunna vederläggas, om han äfven af vana eller böjelse ville göra det. Derföre skulle väl hvarje valman först efterse, huruvida hans kandidat står på egen botten, eller om han före hvarje votering först hör efter huru ens förman eller partichef önskar hans votums beskaffenhet. Är man då öfvertygad, att mannen, sin enskilda aktningevärdhet och embetsminnaskicklighet oqvalda, dock icke eger en bestämd sjelfständighet i karakteren, må man låta honom vara hemma vid sitt gäll, skild från en plats, der hans verkningskrets icke är den rätta, honom bäst passande.,