Aftonbladet – 19 oktober 1847, sida 1

har väckt stor sensation hos anhöriga och vänner. — Götheborgs Handelstidning för sistl. tisd2g den 42 dennes meddelar ett bref från sin Stockholaskorrespondent, hvari förekomma ett par meningar, som vi icke kunne lita passera utan anmärkning, emedan de till någon del stå i strid med vårt sitt att se sskerna. Dessa meningar fionas i följande betraktelse, som korrespondenten yttrar i afseende på representationsfrågan: Kunna icke de nuvarande ministrarne komma öfverens att stå fram för en ändamålsenlig representations-reform, så böra de afträda och lemna åt andra att fullgöra denna pligt emot folket; ty att ej riksstånden kunna blifva enige om en sådan, i deras egen organism ingripande åtgärd, om icke Regeringen framstår för densamma, är klart som dagen. Vill man icke inse detta) så får man en gång tåla att se folket sjelf ingripa i saken, och ehuru i min tanka detta visserligen behöfs, äfven sedan Regeringen framstått för reformen, så är likväl skillnaden den, att det då kunde ske lugnt, lagligt och värdigt, gehom allmänna opinionsyttringar, men att det i förra fallet måste ske under oro och besvärliga folkrörelser. Detta lärer i synnerhet blifva en gifven följd, om man ämnar fortfara att hindra folkets petitionsrätt, såsom nu skett, genom ett den tillförordnade Regeringens beslut i fråga om Gamleby möten, hvarigenom landshöfdingen Nermans och kronobetjeningens i Calmar län försök att betaga menigheten rätt till att öfverlägga om sina ortsangelägenheter godkännes. Vill man på det sättet förhindra nationens rätt att vårda sina fördelar, så stå vi snart på den punkt, att folkrörcdserna måste träda i de förhindrade folkmötenas ställe. Lyckligtvis kunna likväl ännu Rikets Ständer aflägsna denna nödvändighet, och en tillämpning af 407 regeringsformen emot de regeringsledamöter, som på sådant sätt våldfört folkets urgamla rätt, torde ännu kunna återföra Regeringen till besinning. Vi bafva ingenting att invända mot den här gjorda propositionen att ministrerae måtte afträd2, åtminstone större delen af dem, enär detta öfverensstämmer med hvad både Aftonbladet redan långt för detta, och äfven Dagligt Allehanda yrkat såsom behöfligt för ett sannt politiskt framskridande. Deremot kan det väl sättas i fråga, huruvida någon formlg proposition kgan utgå från regeringen i repr:s ntstionsfrågan, under det skick, hvari detta ärende för närvarande befinner sig; ty furu skulle väl donna proposition kunna blifva indamil:enlig,, med de åsigtr som äro gällande hos plursliteten af den nuverande konseljen. Och om propositionen icke blefve ärdamålsenlig, hvad rnrytta vore då, att den kom till Sändern:? Hufvudsaken blir alltid, stt Regeriog n vill on Lberal reform. Om blott detta en gång intriffar och denna vilja, d. v. s. en tend.ns enlig med den liberala majoritetens, öppet gifver sig tillkänna från regeringens sid2, så kommer nog för laget snart af sig sjelf, och skall älven göra så förvånande hastiga framsteg, att motståndet innan ko:t gifver vika. Det är egentligen härpå, som folket väntar. Serskildt måste vi anmärka, att hvad korrespondenten ytrar om olkrörelser, m. m. synes förråda nog stor obekantskap med ställningar och fö hillanden, såvida dermed syftas på forhågan för några våldsamma demornstrationer af vissa klis:er i samhället emot andra. Först och främst kunne vi ej begripa kurunigra sådana rörelser kunde leda till cn repies ntationsreform eller till rågot gadt, och för det andra måste man vara visionär för att kunna tro stt ens nigon sort folkrörelse i den meningen af någon eff:kt nu för tiden i Sverge kan åstadkommas. En af våra utmärktaste män hade en gång i detta hänseende det ganska träffande yttrandet, att man icke sitter sig till en revolution.. Sådana tvetydiga utlåtelser, som de nyss citerade, tjena således t:ll ingenting anr nat än att lemna vapen i möotståndarses händer för att uppskrämma de enfaldige, samt äro så mycket mera opåkallade, som nationen inom de lagliga rättigheternas gränser äger fullkomligt utrymme att göra sin önskan och sin vilja om en representationsförändring gällande. Tycker åter folket så mycket om det närvarande tillståndet, att det sjelf icke vill göra sig något besvär för att erhålla ett bittre på laglig väg, så lär det så mycket mindre för ett sådant ändamål gifva sig af med några sörelser, af det slag, som korrespondenten kan synas mem. LANBSHÖFDINGEN I WESTERBOTTEN UPPFRÄDER ÅTAR VA VERLUSTEATERN. Bet är bekant ätt landshöfdingen i Westerbotten, hr Gustaf Montgomery, är en man, hvilken icke är såsom andra menniskor. Det var