för er, har ni blott honom, inte mig, att tacka för. Hade jag inte vetat, att ni och er trolofvade brud äro honom kärare än lifvet, så skulle jag ba användt dessa penningar att trygga min egen välfärd. Det är således i kapten Sheppards namn jag ber er mottaga både penningar och egendomar. Men lofva mig en sak, innan jag går härifrån.n Hvad är det?c frågade Thames. Om kapten Sheppard verkligen skulle komma att gå till Tyburn, så infinn er i närheten af afrättsplatsen, vid ändan af Edgeware-vägen. Det skall jag göraxj Vill ni, om det behöfs, vara behjelplig till hans räddning ? Ja, jaln Svär på det. Jag svär. Nog! sade Blueskin. Och han begaf sig bort, just i detsamma Wood, som hade blifvit orolig öfver Thames långa bortovaro, kom ut med en dubbelbössa i handen. Med få ord underrättande Wood om de skatter han så oförmodadt förvärfvat, återvände Thaxces till samtalsrummet, för att äfven gifva Winifred del af sin lycka. Paketerna blefvo skyndsamt uppbrutna; och medan Wood var sysselsatt med läsningen af ett bref, som var skrifvet tll honom af sir Rowland, letade Thames efter ett annat bref, som intresserade honom mer äh allt det öfriga, och fann det verkligen. Det var samma bref, hvars läsning han, den der olyckliga natten, hos Jonathan Wild, hade blifvit hindrad att sluta, och hvars förlust han