BA Vv NE MPPRBIA MALL UOINAj gas, i jemförelse med en lika sträcka land i Storbritannien, der jernvägssystemet är i full utveckling; så, då man tager i betraktande den stora minskning i kostnaden att anlägga jernvägar i Sverige, förmodar jag man skall finna att, i allmänhet taladt, befolkningen, jemförd med kostnaden, är större här än i England, och att vinsten skall visa en lika, om icke större, proportion och rendera åtminstone en lika behållning. Den större jordägaren blir iståndsatt att besöka sina gods med större lätthet och oftare, att föra till marknaden de åtskilliga produkterna, att införa större förbättringar, hvilka komma hans rörelsekapitaler att inbringa mera, och den mindre ägaren sättes i stånd att med mera ekonomi odla sin jord, sälja sina artiklar med största förmån och köpa till billigare pris de förnödenheter, ja till och med öfverflödsvaror, hvilka han nu saknar; han skall på allt sätt finna i sitt intresse att befrämja införandet af jernvägssystemet. Stockholm, genom förening med Nordsjön vid Götheborg, genom befrielse från Sundska tullen och det dröjsmål, den kostnad och den förlust, som deraf uppkomma för navigationen, äfvensom genom fördelen af en fri kommunikation under hela året, hvilken den nu saknar, skall, så att säga, blifva en stor entrepöt för Petersburgs handel och de nordliga delarne af Ryssland och Östersjön, äfvensom för den ofantliga handeln på England, Amerika och södra delarne af Europa; och om jag har rätt i denna slutsats, är det svårt att på förhand se, till hvad utsträckning stadens välstånd och inflytande härigenom kunna stiga. Ingen stadiriket är, i sanning, mera intresserad af jernvägs-anläggningen än Stockholm. Den fördel, de sociala förbindelserna skola draga af den lättnad i kommunikation jernvägarne erbjuda, är så väl känd och så högt uppskattad i nästan hvarje del af Europa, att det knappt är af nöden att utbreda sig deröfver. Vi känna väl fördelen deraf i England, och intet skulle kunna förmå oss att afstå derifrån, och så skall man äfven finna i Sverge, jag tviflar ej derpå, om man försöker. Jag tror, att jag skall hinna till Götheborg på 15 timmar, ja på vida kortare tid om så behöfves, och att vi skola kunna passera till England ifrån förstnämnda stad på 70 timmar eller mindre, då deremot nu dertill fordras 410 till 12 dagar, en tid — tillräckligt att komma till Amerika från London. Och kostnaden för denna ökade hastighet och lätthet i passage skall icke öfverstiga, utan understiga den summa, man nu får vidkännas för dessa ofullkomliga kommunikationsmedel. Stanna och betänk ett ögonblick de ofantliga fördelarna af en sådan välgörande förändring, och kom i hog att tid är penningar och makt. Hvarje timme sparad, är en post i räkningen, och hvarje transport med jernvägen, verkställd för en mindre kostnad, är en vinst för landets industriella ressurser; de tillåta att odla mer land, bryta mer jern och sälja mer timmer, hvilket allt ökar nationalrikedomen. Med en så fördelaktig utsigt, kan jag icke ett ögonblick förmoda, att Sverge längre skall förblifva i saknad i !ernvägar; ja, jag anar, om det tillåtes mig att läsa i hvarje af de i afton närvarande herrarnes anletsdrag, ett beslut att understödja systemet, att Sverge icke längre skall blifva efter det öfriga Europa i detta slags framskridande, att det skall uppstå och säga: vi vilja hafva jernvägar, och verlden vet att Sverges vilja är en jernvilja — och jernvägar skola blifva anlagde! Innan jag sätter mig ned, kan jag icke underlåta att omnämna en utmärkt svensk: Ericsson, hvars broder jag ser närvarande här; detta namn är nära förbundet med jernvägssystemet och den vackra lokomotiv-machinen, för hvilken han, i förening med Braithwaite, år 14829 vid den mycket omtalade proberingen af Manchesteroch Liverpool-jernvägen var nära att vinna priset. Sedan dess har han iicke ringa grad vunnit reputation genom sina förbättringar i sättet att framdrifva fartyg genom propeller i aktern, hvilket sätt blifvit så mycket användt i Amerika och England, hvarest Ericssons namn är aktadt och värderadt. Jag får härmed sluta, uttryckande min största tacksamhet och min hjertliga önskan för framgång och lycka åt Sverge och allt som dermed är förenadt. Vid samma tillfälle besvarade m:r Sim, som åtföljt hr Rennie, såsom jernvägs-sällskapets juridiska ombud, den honom och m:r Swainson egnade skål, med följande tal: Hrr President, Riddersmän och Gentlemän! Den ära ni behagat visa mig, är något hvaraf jag knappast förtjenar blifva delaktig; den omständighet att jag är i detta land för att emottaga den, tillskrifver jag helt och hållet hr grefve Rosen, om hvars verksamhet för det ämne hvarom fråga är, måhända ingen af de närvarande herrarne kan bära mer vittne än jag, och hvars urbanitet vid alla tillfällen jag aldrig skall förglömma. Som hr presidenten med så mycken godhet serskildt nämnt namnet Sim, torde jag få yttra, att jag har 6 eller 7 anförvandter, hvilkas redan hafda eller framtida framgång helt och hållet berott af trävaruhandeln och att jag derföre måste serskildt hysa tacksamhet till Sverige, såsom en af de förnämsta produktionsorterne för denna artikel, och icke finna ringa intresse i dess kommerciella fortkomst. Sir John Rennie har ordat om den stora lättheten af jernvägsanläggningen; hans kostnadsförslag skall snart tala för sig sjelf. För hvad rörer invändningen om klimatet i Sverige, får jag vända mig till en här närvarande Svensk gentleman, som ofta rest på jernväg i Amerika då snön varit halfannan aln djup på sidorna, och jag kan åberopa hans erfarenhet, att på orter, hvarest klimatet är strängare än i Sverige, deraf intet hinder för trainen möter. Fruktan, att folkmängden är för ringa m. fl. dylika farhågor försvinna vid undersökning, dag efter dag, såsom skuggor. Rörande den vigtiga slutfrågan: tillfället att förskaffa utländska kapitaler, i fall de skulle blifva nödvändiga, så har jag skäl att tro, att personer finnas, som äro villiga att anlägga jernvägar på entreprenad. För min personliga del, fortfar jag att för företaget känna den största förkärlek såsom ett i vetenskapligt hänseende högst intressant ämne, då Sverige nästan uteslutande är den enda stat i Europa, i hvilken systemet icke redan är infördt: och om, vid något framtida tillfälle, min ringa tjenst kan gagna saken, skall jag vara beredd att åter här inställa mig, vid hvilken årstid som helst, och hvilken professionel uppoffring det än må medföra. Jag får på det uppriktigaste tacka hr presidenten och sällskapet för den ära, som vederfarits m:r Swainson och mig. j — Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning es Jan Ad Jans Aman änaddalar följda