de händt, så skulle jag ha varit hos er innan morgon afton., Jack svarade intet, och gaf icke ens en blick åt sin fordna kamrat. Men Jonatban ropade, i det han betraktade Biueskin med en förfärlig uppsyn: Ha! säger ni det? Man får lof att se efter då, hur det är med er. — Mina gossar! tillade han, vändande sig till kamraterne: När ni har slutat det der arbetet, så ge fången bär ett nytt sortiment fjittrar. Jag fruktar, att han har varit på dem han nu barx Närmaste länken till hänglåset är genomsågad, sade Ireton, som hade lutat sig ned för att undersöka Blueskins fjettrar. Visitera honom och tag af honom alla verktyg han kan ha, och sätt ny jernklädning på honomx, befallde Jonathan. Men låt oss först sätta Sheppard i jern. Sedan skola vi flytta dem begge till medlersta Stenhäktet; der det skall hållas vakt öfver dem både natt och dag, ända tills de utföras till Tyburn. Efter de äro så kära i hvarandras sällskap, så vore det synd att skilja dem åt äfven vid det tillfället. —J:g skall derföre laga, att de få hänga i samma träd.n Ni kommer inte att lefva så länge, att ni får se den dagen, ropade Blueskin och fästade på honom en hotande blick. Huru tunga äro de der fjettrarna? frågade Jonathan med köld, i det han vände sig till en af kamraterne. Mer än trehundra markers vigt, herrep, svarade denne. De äro de tyngsta vi ha, och äro särekildt smidda för kapten Sheppard.