Aftonbladet – 18 oktober 1847, sida 1

hans styrka var ofantlig, är redan sagdt; men nu var den, af. hämdbegäret ökad, alldeles oemotståndlig, Jonathan, ehuru eljest starkare än de flesta, var i Blueskins händer som ett barn. Denne fattade honom under käken och böjde hans hufvud tillbaka, medan han med venstra handen tog fram en fällknif, som han öppnade med tänderna, och bållande emot Jonathans hufvud med sin arm, oaktadt alla dennes ansträngningar, skar han honom djupt igenom strupen. En tjock musslinshalsduk, som satt virad tätt omkring halsen, beskyddade h9onom till någon del, men skåran var i alla fall! djup. För andra gången drog Blueskin knifven! genom hans strupe, utvidgande och fördjupande såre!; hvarpå han vred hufvudet ännu mer tillbaka, för att komma bättre åt, och skulle ofelbart genom en tredje skärning hafva skilt det helt och hållet från kroppen, om icke fångvaktarne, som under tiden återkommit från sin förskräckelse, hade kastat sig öfver honom och ryckt honom tillbaka. Nu är det er turl ropade Biueskin, som stridde förtvifladt med sina angripare och tillfogade dem med knifven flera djupa sår. ,Fiy, kapten, flyln Uppväckt ur sin dvala genom tankan på möjligheten att undkomma, hade Jack med vild tillfredsställelse åskådat Blueskins ursinniga tilltag; nu ryckte han sig hastigt lös från sina vaktare och rusade till dörrn. Blueskin, som fot för fot tillkämpade sig vägen dit, och, användande all sin styrka, högg omkring sig till höger och venster, kom på samma gång till dörrn. Jack skulle sålunda troligen hafva ändkommit,