Aftonbladet – 18 oktober 1847, sida 1

De äro ändå inte hälften så tunga de borde vara, svarade Wild. Låt honom få de tyngsta handklöfvarna och dubbla jern på hvart ben; och sedan han kommit i Stenhäktet, skall han inte allenast bli fängslad vid golfvet, utan skall äfven ha två särskilda kedjor, som gå genom länkarna af de förnämsta fjettrarna, och som äro fästade i muren på begge sidorna om honom. Man skall väl försöka, om det är omöjligt alt ge honom sådana bojor, att han inte kan bryta demp, tillade han med ett brutalt löje, som upprepades af de kringstående. ,Märk hvad jag sägern, sade Jack med allvarsam röst; jag har två gånger brutit mig ut ur detta fängelse, i trots af alla era försigtighetsmålt; och om ni också ville belasta mig med tre gånger tyngre kedjor, än ni nu befallt, så skulle ni inte kusana hindra mig att fly härifrån.n Det var rätt, kapten, ropade Blueskin. Vi skola gå ifrån dem ännu en gång och då skola vi hänga den der menniskoslagtaren eller tjuftagaren, som han låter kalla sig, i hans egen galgen Tig, sakramenskade huzd, ropade Jonathan och slog honom med knytnäfven ett våldsamt slag i ansigtet. j För första gången i sin lefnad kanhända, fick han ångra sin brutalitet. Slaget var knappt gifvet, förrän B-ueskin, med ett hopp, likt en tigers, kastade sig på honom. Kedjan, som redan var i det närmaste genomsågad, sprang af vid hufvudlänken. Innan fångvaktarne, som stodo förvånade, kunde hinna göra något bistånd, hade Blueskin fått Wild under sig. Att