gen, der hans sängtäcke befanns fästadt vid en jerntagg och utvisade, att han den vägen undkommit. Sedan Austin blifvit strängt förhörd och genom hans kamraters vittnesbörd blifvit tillfullo bevist, att han ej kunde ha varit behjelplig till Jacks flykt, återtog Jonathan sin hårda dom och gick så långt, att han förklarade sig vilja bli medlare mellan honom och guvernörn. Detta var en tröst för den steckars fångknekten, som hade blifvit rysligt uppskrämd af sin förmans hotelser, hvilket var så mycket naturligare, som han var otvifvelaktigt utan skuld; ty alla både fångvaktare och andra, som sedan undersökte stället, voro af den tanken, att Jack hade ensam, inom några få timmar, och så vidt det kunde skönjas, med ofullkomliga verktyg utfört hvad som eljest skulle fordrat flere dagars arbete af ett halft dussin karlar, försedda med tjenliga verktyg. Allmänna meningen var, att den skada, som fängelset lidit, skulle kosta-öfver etthundra pund sterling, att reparera. Så snart Jacks flykt blef bekant, kommo tu-sentals menniskor till Newgate, för att få se den förstöring han åstadkommit; och fångvaktarne hemtade en rik skörd af allmänhetens nyfikenhet. Jonathan iakttog imedlertid en djup tystnad angående det hopp han hyste att kunna åter bemäktiga sig den förrymde fången; så att när Jack om söndagsaftonen återfördes till Newgate, var hans ankomst alldeles oväntad. IYU ) (Forts.)