att han hvarken påminde sig de närmare omständigheterne vid slagsmålet, ej heller hade deruti kunnat deltaga. Ett annat vittne hade hört Munter, sedan denne blifvit fängslad, yttra: Om jag hade mina händer fria, skulle jag rista tre bönder tillb, Johan Larsson hade till ett vittne i grannskapet af det ställe, der mordet skett, sagt: Här har skett ett öden. Vittnet sade sig veta det och att det varit Per Nilsson ödet träffat. Hur säga de? yttrade då Johan, säga de att jag varit med? Vittnet bejakade det. Under häftiga åtbörder sade då Johan: Huru kunna de säga det? Vid Gud och mitt samvete rörde jag honom icke, ty jag var så full, att jag icke kunde reda mig sjelf. Ett vittne hade på aftonen sett Munter blodig om bänderne instörta på ett ställe, der han hade sin lumppåse förvarad. Hastigt ryckte han till sig den, rusade åter på dörren, yttrande blott: Tyst, tyst! Nu rumlar sjelfva djefvulen. Bonddjefvulen tog min knif, han trodde han skulle taga mig med,. Straxt derefter hade den mördade i stugan blifvit inburen. På nämnde och andra skäl är Munter ansedd saker till dråpet, hvilket utslag för närvarande är till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställdt.