tycktes vara en sinnebild af den härjning jus! han kade förorsakat. Under det han fortsatte sin gång, väcktes ä ven. andra smärtsamma minnen. För hvarje steg han tog, såg han sig förföljd af det framfarnas ande. Der var grindstolpen, på Evilken Jorathan kade suttit, och han kom tydligt ihåg, huru tjuftsgarens hånande bliek hade verkat på hans beslut och förhärdat hans hjerta emot hans mors böner. 0 Gudl utropade han; huru hårdt är jag icke sirsffad!n Han hade nu bunnit landsvägen. Byinvånarne vandrade hoptals till kyrkan. Då han kom förbi hörnet af en trädgårdsmur, såg hon midt framför sig samma lilla byggnad, der han fordom varit häktad, Någon landtman hade skrifvit på dörrn: Jaek Sheppards bur,; och på väggen var uppsatt ct stort plakat, der hans utseende beskrefs, och en belöning utlofvades för hans gripande. Jack dolde sitt ansigte och vände sig bort; men han hade icke gått många steg, förrän han hörde någon ur ct dagblad uppläsa berättelsen Om hans rymn Hastance till kyrkan, inträdde han der genor samma dörr, i hvars närhet hans första brot! blifvit begånget. Hans mors skrik vid detta tillfälle tyektes på nytt ljuda i hans öron, och han blef så häftigt rörd vid tantan derpå, av han, af fruktan alt väcka uppmärksamhet, var på vägen att lemna det heliga texnplet; mer hans uppsåt hindrades genom åsynen af Tha: mes, som inträdde i kyrkan, med. ett ansigte blekt som döden, och med Winifred stödjande sig på hans arm. Wood, klädd idjupazte sorgdrägt, följde efter dem.