Aftonbladet – 15 oktober 1847, sida 1

sitt gömställe. Det regnade ännu starkt och Ivar kolmörkt. Genomblött ända in på kroppen — han hade i sjelfva verket legat i en dyngpöl — och stelnad af köld ända till benen, kände han sig så styf i alla leder, att hen Iknappt kunde röra sig. ! Då han uppmärksamt lyssnade, tyckte han I sig höra någon andas nära intill och rörde sig Iderföre varsamt åt det motsatta hållet. Men Joaktadt sin försigtighet, kom han i beröring med en karl, som försökte gripa honom och som ropade med en väl bekant stämma: ;Hvem Ischmyger der? Schäg; annars skjuter jag.e Då intet svar följde, aflossade Juden genast sin pistol; och ehuru skottet ej träffade, upptäcktes likväl Sheppard vid det hastiga eldskenet. Men i ögonblicket derpå var allt åter lika mörkt, så att Jack utan svårighet kuade smyga undan. Utan att veta, hvart ban skulle taga vägen, fortsatte Jack sin vandring öfver fältet; och ju mer hen rörde sig, ju mer aftog stelheten i hans lemmar och hans tillförsigt återkom. Han behifde dock hela sin outtömliga karakters-styrka, för att ej uttröttas af den mödosamma vandringen i det våta gräset eller öfver de slippriga åkerfålten. Slutligen kom han fram till landsvägen, men hade icke gålt långt, förr än ban hörde ett hästtraf, som på nytt oroade honom. Ånnu en gång miste han öfverstiga häcken och hålla sig på gärdet. Han var nu nära förtviflan. Så våt han var, skulle han ovillkorligen omkommit af köld, om han lagt sig att hvila i gräset; och hade han åter sökt nattqvarter på något offentligt ställe, skulle hans kläder, fläckade med blod och betäckta med orenlighet, ofelbart föranledt hans arrestering och hans öfverlemnande i rättvisans hand. Och ijettrarna, som han ännu hade på sina ben! hur skulle han bli befriad från dem? Sorgsen och modfälld, fortsatte Jack sin väg. Hsn hade nu återvändt till stora landsvägen och passerade genom Clapton; hvarpå han tog al åt venster och kom till foten af Stamfordhill. Sålunda vandrade han ännu en timma, till dess han knappt kunde släpa benen med sig. Slutligen stupade han midt på landsvägen