Aftonbladet – 15 oktober 1847, sida 1

med tjockändarna af sina tunga ridpiskor vill slå honom till marken. I början afvärjde har slagen så mycket han kunde med sin jernstör men då anfallet fortfor, slog han begge hästarn: i hufvudet så våldsamt, att de genast stupade och sålunda afhöllo, icke allenast sina ryttare u!an äfven de begge stalldrängarne, ifrån vidare förföljelse. Den förvirring, som häraf uppkom begagnade han för att springa öfver stängseln och tog derefter vägen tvärs öfver fältet åt sil John Oldeastles sida. Detta uppehåll hade imedlertid betydligt minskat afståndet mellan honom och den stora massan af hans förföljare, som nu besteg sig till mer än hundra personer, af hvilka många voro försedde med lyktor och facklor. De begge ryttarne, som snart voro i ordning igen och under tiden hade fått veta, att det var Sheppard som förföljdes, läto sina hästar springa öfver häcken och följde honom tätt i hälarna. Liksom haren, då han hårdt förföljes, försökte Jack göra baiksprång, men denna manöver tjente endast att bringa honom nirmare till sina fienler, som rusade öfver fältet i alla riktningar och fyllde luften med sitt skrik. Det var i jelfva verket ett förfärligt larm — menniskor som vreålade — hundar som skällde — men öfver alla andra hördes Jonathans stentorsröst, ådrifvande och uppmuntrande förföljelsen. Jack var nu så hårdt ansatt, att han redan beredde ig på att stanna och bjuda sina fiender spetsen. Medan han sålunda ansträngde hvarje muskel, varje nerv, kom han att halka med foten och öll hufvudstupa ned i ett djupt dike, som han mörkret ej kunnat se. Detta fall räddade ionom, ty ryttarne sprängde öfver diket, utan tt bli bonom varse. Imedlertid kröp han kyndsamt undan på händer och fötter, tills jan fann en betäckt afloppsränna, der han kröp n och gömde sig. Knappt var detta gjordt, örr än han hörde ryttarne återvända, hvilka, lär de märkte att spåret var förloradt, kommo astigt tillbaka. Under tiden hade Jonathan och den pöbel-! kara, som följde honom, hunnit fram, och -de nedbragta facklorna gjorde stället nästan: så just, som midt på dagen. Han måste vara någonstädes här i grann