Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 3

Bryt genast upp dörrap, sade Thames. Eljest blir det för sent. Bällre att hon dör för sin egen hand, än genom det missfostrets ovärdiga behandling, ropade Jack och lyfte sin jernstör. Min mor! jag kommer att rädda er. Och han gaf dörrn en häftig stöt. Derpå lyssnade han. Det bördes innanför en djup suck och ett tungt fall. Jag har dödst henne, utropade Jack och släppte jernstören. Det var på er inrådan, Thames. Gud! Gud förlåte miglh Skynda er, ropade Thames. Hon torde ännu kunna räddas. Jag är för svag att hjelpa erp Jack fattade åter jernstången och gaf dörrn en ursinnig stöt, hvarvid den sprang upp. Den olyckliga qvinnan låg utsträckt på golfvet, med en blodig knif i sin hand. Min mor ropade Jack och sprang till henne. Jack! är det ni? sade hon och lyfte upp hufvudet. pDet är jag,, svarade hennes son. ,Ack! hvarföre vill ni inte höra mig?, Jag var tokig! sade fru Sheppard med svag röst. Jag har dödat er,, ropade Jack och försökte stämma bloden, som strömmade ur hennes sår. Förlåt mig! ack, förlåt mig! Jag har ingenting att förlåta, svarade modren. Jag ensam är tadelvärd.n Jag vill föra er till ett ställe, der ni kan erhålla hjelps, ropade Jack med den djupaste smärta.