flera i detta fall undersälja hvarandra och derföre nedsätta hvarardras årliga intresseutdelning: antag dess folkstock (1844) till 45 millioner: beräkna kostnaden af dessa hufvudlinier per mil, mot hvilken nettoafkastning de gifvit. Tag sedan den del af Sverige, som ligger söder om Gefle, och i hvilken jernvägslinierne äro föreslagne, och som har en area ungefärligen lika stor som England: dess folkmängd utgör 3 millioner: tag derpå den probabla kostnaden per mil för dessa linier, och man skall finna, att de engelska liniernes kostnad, jemförd med de svenska liniernes, skall betydligt öfverstiga proportionen mellan 45 och 3. Detta visar således en fördel för Sverige framför England. I Sverige bör populationen på samma landvidd, genom begagnandet af jernvägar, i inbringa bolaget en högre nettobehållning i förhållande till kostraderna, synnerligen i och för sidolinierna. Frågan huruvida invånarne hafva råd eller ej att fara på jernvägarne, likasom den probabla trafikens storlek innefatta andra ämnen. Alltför ofta förgätes likväl, vid uppgörande af dessa kalkyler, att folkmängdens täthet och myckenheten af småintressen utgöra hvad som förnämligast ökar kostnaderna.