Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 2

ma fråga. Om inte er röst vore, så tror jag pp! jag skulle känna igen e; ni är grufligt ndrad.o Fånse pen hade verkligen åstadkommit en förfrlig ändring i Thames utseende. Han Iknade knappt skuggan al sig sjelf — afmaored, svag, hålögd — hans skägg orakadt — man kunde ej se något grösligare. Jag bar varit i detta ohyggliga fängelse — den vi sist råkades,, sade han; och hur dan det är, bar jag ingen reda på. Natt ag bafra varit alldeles hka för mig, Sex veckor hafva förflutit sedan den clyckliga natten, svarade Jack; under hela denna tid har jag varit hårdt fängslad i Newgate, och kommrr just i deita ögonblick derifrån. Sex veckor! utropade Th.mes med melankolisk röst. Det har förekommit mig som sex långa månader., Derpå tviflar jag ej, sade Jack; ingen an: nan än den, som sjelf erfarit det, kan försti huru långsam tiden är i elt fingelsex Tala ej derom, iaföll Thames, med en blick af fasa. Låt oss genast fly från detta ohyggliga näste. Jag skall visa er vägen att komma ut härifrånn, sverade Jack; men jag kan ej lemn: detta ställe — förr än jag fått upplysning, om min mor också befinner sig här i fångenskap. Det kan jag säga em, svarade Thames Hon är verkligen här. Det missfostret Wilc sade mig — för att öka mitt lidande, då har besökte mig i går — att hon bebodde en cel nära intill min.n