Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 2

itropade helt högt: Jag tycker inte om det j vär uppdraget; men jag är välltvungen att göra let — annars låter herr Wild hänga miz, — Med deita kraftiga skäl tycktes han hafva återapplifvat sitt mod och steg raskare pi. p Något ohyggligt nidingsdåd är å färde, som ag tillifventyrs kan förekomma, murmlada Jack , för sig sjelf. Himlen gifve, alt det ej må vara; för sent! I Imedlertid fortsatte Quvilt sin väg, följd af Jack Sheppard, som böll sig På legom afstånd, för att kunna ge akt på hans företag och Jlikväl ej blottställa sig för att bli upptäckt. Och sedan Quilt sålunda öppnat en eller två dörrar, utan stt stänga dem efter sig, samt leiat sig fram genom en krokig, dyster gång, kom ban slutligen till en hvalfdörr. Här satte han lyktan ifrån sig och 108 fram en nyckel, — och i detta ögonblick kade bans ansigte ett så vederstyggligt uttryck, a!t Jack blef öfvertygad, det han ej irrat sig i Sina misstankar. I detsamma öppnade Quilt dörrn och steg in, efier att hafva dragit Sin värja Straxt derefter hördes ctt utrop, hvarpå Jack igenkände — Thames röst. Vid detta ljud rusade ban fram och ryckte upp dörrn, då ban fick se Quilt liggande på knä bredvid Thames, hvars händer och fötter voro bundna med tåg, och färdig att genomborra honom med sin värja. Ett slag af jernstören sträckte bofven i ögonblicket till marken. Derpå skyndade Jack att befria fången från hans bojor. Jack! är det ni?, utropade Thames. Jag sjelf, svarade Jack, i det han lossade tågen. Men jag kan ha skäl att göra er sam