Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 1

fyllde med det i flaskan innehållana fluidum; hvarefter han fattade den sofvandes tunna arm och skakade den häftigt. Vid denna råa behandling öppnade hon sina stora, svarta ögon, och fästade dem på bonom för ett ögonblick med en blandning af förskräckelse och afsky, hvarefter hon vände sig bort. ,Drick det hir,, sade Jonathan och räckte henne koppen. Ni skall deref:er kärna er bättre. Den arma varelsen lyfte mekaniskt den erbjudna drycken till sina läppar och sväljde den utan att tveka. Ar det förgill? frågade hon efteråt. Nej, svarade Jonzthan, med ett groft skratt. Jag sr inte sinn:d ait göra mig af med er ännu, Det är bränvin: en dryck, som ni fordom brukade tycka myctet om. Ni skall snart känna den välgörande verkan deraf. Ni har mycket alt genomgå i qvälln Gud förbarme sig! utropade fru Sheppard; kommer ni att förnya edra ohyggliga propositioner?p Jag kommer för att verkställa mina hotelser,, svarade Wild. afton skall ni bli min äkta hustru. Jag vill dö dessförinnans, sade fru Sheppard. Ni må gerna dö efteråt, så snart ni behagaro, invände Jonathan. Men till dess skall ni lefva. Jag har redan skickat efter presten. Barmhertighet ropade fru Sheppard, som förgäfves sökte upptäcka en skymt af medlidande i tjuftagarens obevekliga fysionomi. Barmhertighet! barmhertighet!