Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 1

betäckte en djup håla. I denna grop, tillade han, är er bror begrafven. Här skall cock.å snart er systerson finna sin bane.n Hvilken fasal utropade fru Sheppard, och en våldsam skakning öfverföll henne. Men edra vederstyggliga anläggningar skola återfalla på ert eget hufvud. Himlen skall ej tillåta, att en sådan ondska, so.wa ni utöfvar, får viona frarcgång. Jag får underkasta mig mitt öde dån, svarade Jonathan med ett ondskefullt löje. Men bittills hafva mina planer temligen väl lyckats. ,Vedergä!lningens deg skall dock ofelbart kommap, återtog fru Sheppard. Nå, inran den kommer, kan jag i alla fall Vera nöjde, svarade Wild. Men hör nu, fru Sheppard, hvad jag vill säga er. För många år sedan, då ni ännu var flicka och i blumman af er skönhet, älskade jag er Alckade mig? ni?n Jag älstade er,, fortfor Jonathan, och frapper2d af ert utseende, som tycktes vara öfver er ställning, efterforskode jag era öden och ick veta, att ni hade blifvit stulen sf en zigenerska i Loncashire. Jag begaf mig till Manchester för att göra vidare undersökningar, och ick der bestämd säkerhet, att ni var äldsta lotter af sir Montacute Trenchard Efter dena upptäckt, bastade jag tillbaka till London wil erbjuda er min hand, men fann er imedertid gift med en fagerkindad, smekfull snicsare vid namn Sheppard. Den vigtiga hem-! igheten förblef sålunda stängd inom mitt brös, nen jag beslöt att hämnas. Jag svor att brinsa er make till galgen — att bringa er sjelf i