Aftonbladet – 14 oktober 1847, sida 1

Sladder!, svarade Jonathan. Ni borde var: glad, att någon vill göra er till en ärlig hustru. nÅck, låt mig dö i fredl suckade enkan J2g har ej många dagar — kanhända ej många timmar att lefva. Men döda mig hellre genast, än alt tvinga mig till en så ohygilig förbindelse.n Det skulle inte tjena till mitt ändamiln, svarade Jonathan med ett vildt grin. Jag har inte röfvat er från gamla Wood för att döda er, utan för att gifta mig med er. ,Hvad är det som kunnat förmå er att begå denna nedrighet?, frågade fru Sheppard. Ni vet ganska väl hvad som förmår mig dertill, svarade Jonathon. Men jag villi alla fall uppfriska ert minne. Fordom skulle jag haft lust att gifta mig med er för er skönhet; — nu gifter jag mig med er för er rikedom. Min rikedom ? utbrast fru Sheppard. Jag äger ingenting. Ni är arfvinge till Trenchardska egendomarnar, svarade Jonathan; pen af de största possessioner i Lancashire. Icke så länge Thames Dorrell och sir Rowland äro i lifvet. Sir Rowland är död, yttrade Jonathan med dyster min; och Thames Darrell väntar blott på min befallning för att följa efter honom. Innan vårt giftermål sker, skall intet lif mera finnas mellan er och de stora egendomarna. O, min Guål utropade fru Sheppard. S2 hirn, sade Jonathan, i det han lutade sig ned och fattade tag i en ring, som var fästad i golivet och hvarmed han, icke utan betydlig ansträngning, upplyfte en stor, flat sten, som