Aftonbladet – 13 oktober 1847, sida 3

vandring för försäljning af yllevaror af sådant slag, som uti hans hemort förfärdigas. Härunder kom han den 41 December om aftonen till Fagerhults gästgifvaregård. Kl. 6 begaf han sig vidare emot Genaholm, der han öfver natten ämnade låna hus hos Per Nilsson. Vandraren följde prestvägen emellan Fagerbult och Hishult och hade anländt !,s mil nära Genaholm, då han sammanträffade med en okänd person, hvilken på byavägen ifrån Söder Ösjö utkom på prestvägen. Denne hälsades af Per: pgod qväll, och svarade: hvar är du hemma ? I Renneslöfs socken, genmältes af Per. Hvart skall du hän? spordes vidare. Per svarade: Jag skall hem, men ämnar att låna hus hos Per Nilsson i Genaholm.n Den okände sade nu: Du har väl icke så brådtom? Per sade: Det är qväll och jag skall låna hus. Den okände anmärkte: Har du icke brådare, kan du vänta. Persvarade: Jag har intet att vänta efter. Den okände hotade nu: Vill du känna på denna sten? samt upptog i detsamma en sten från marken. Per föreställde: Låt mig gå i fred, jag har intet med dig att sköta.r Den okände sade då: Du skall så i helvete heller.n När Per nu vände sig ifrån den okände och ville fortsätta vandringen, öfverföll denne Per och slog honom med stenen tre hårda slag i hufvudet. Per bad då: Låt mig gå i fred, jag vill icke slåss med dig. Den okände slog nu än mera med stenen, knuffade Per med andra handen i siden, att denne slutligen föll omkull. Den okände lade sig på honom med knäna och fortfor att slå honom dels i hufvudet, dels ned efter ryggen och på högra sidan. Per bad att blifva skonad till lifvet. Den okände yttrade då: Du har lefvat nog, din gamla djefvul. Per höll med handen för sina fickor, uti hvilka han hade penningar, hvilka likväl af den okände honom fråntogos. Härefter begaf denne sig skyndsamt bort. Med möda reste Per sig upp; han var då plundrad icke blott på sina penningar, utan äfven på sin påse med handelsvaror. Han hjelpte sig härefter fram till Per Nilsson i Genaholm. Denne afsände derpå genast sina drängar, hussaren Anders Tjäder i Gehaholm samt drängen Elias Persson, att söka reda på ogerningsmannen. Som snö nyss fallit, följde jesse med lätthet Per Jönssons spår och kommo på detta sätt till det ställe å vägen, hvarest våldet mot Per skulle föröfyvats. Man såg der i snön, huru Per legat omkull två å tre gånger och att en annan person varit än på ena än på andra sidan om honom, samt att denne kommit ut till nämnde våg ifrån Söder Ösjös byaväg. Drängarne spårade d denne, hvilken först gått ett stycke åt prestvägen, men sedan vikit af inåt marken åt Trottatorp och vidare in uti en gård, hvilken ägdes af förre åboen Sven Abrahamssens derstädes svåger, Johannes Christensson. Till en början nekade man här att på aftonen hafva sett Sven Abrahamsson, men vidgick sedermera, att denne om aftonen varit der. Drängarne letade nu åter upp dennes spår, följde detta it genom en mindre skog ut på Trottatorps vång, ler Sven Abrahamsson ändteligen anträffades. Denne förnekade all kännedom om hvad som händt Per fönsson, men förklarade sig villig meäfölja till Geaholm. Då de under vägen anländt till det ställe, ler Per Jönsson blifvit rånad, visade drängarne Sven lennes och Per Jönssons spår. Sven förnekade likväl brottet samt kastade träskorna af sig och Iyejades fiy undan. Följande morgon gingo likväl dränarne åter ut, och fingo reda på Sven Abrehamsons spår, der de lemnat dem föregående aftonen. De sågo nu huru denne först i strumplästen begifvit sig till brodrens hus i Trottatorp, der tagit på ig stöflor och fortsatt vandringen upp åt KronoDergs län, hvarest han på ett ställe, beläget 1!, mil rån Trottatorp, af drängarne åter påträffades. Sven fanns nu innehafva flere af de sedlar Per uppgaf ig hafva förlorat. Härefter erkände Sven rånet och bjöd i förlikning tjugufem rdr, hvilka han medelst ud hemtade från sitt bem. Vid ransakningen inför Norra Åsbo häradsrätt perättade ett vittne, att Sven erkänt det han begått ånet efter att förut hafva fått veta att Per ifrågaarande qväll skulle vara attträffa på den omtalade restvägen. Häradsrätten liksom Skånska hofrätten hafva dömt Sven att genom halshuggning mista lifvet. Utslaset är Kongl. Maj:t understäldt. SENSE TSE