TOT UL SKOLL PDa Skall, Så al UCL ICKE VI SJC:IVC som anställt detta skämt, utan de som oss oåtsporde behagat besörja försäljningen. I fall deita beriktigande kunde såsom en ankunge benäget få åtfölja den äldre ankan, så ba vi intet deremot att erinra. —— rr r—E — Uti Cölnische Zeitung för den 8 Oktober iäses en korrespondensartikel från Stocktolm;, som väl i ett och annat visar, att brefskrifvaren icke följt så med händelserna härstädes under de sista månaderna, att han har fullkomligt reda på ställningar och förbållenden, meni alla fall innehåller åtskilliga sanna och triffande betraktelser. Vi meddela en öfversättning deraf, med några behöfliga noter. a Stockhkolm den 25 September. Andtligen har med början af denna månaden den mycket omtalade konservativa partiets tidning blifvit synlig, under den mystiska titeln Tiden. Som det berättas, har, utom professor Palmblad, som gifvit sig tillkänna såsom ansvarig utgifvare, kongl. hofpredikanten och notarien vid härvarande konsistorium, den förre välbekante utgifvaren af Svenska Biet, hr Angeldorff, fått sig anförtrodt Tidens ledning. Ar det verkligen så, så synes denna åtgärd vara en af de alldra olyckligaste, då begge äro alltför arga partimän för att med behörigt lugn och besinning kunna iyckligt föra fram Tiden genom det mnärvarandes hvirflar och stormar. Också äro tidningens första produktioner alldeles icke egnade att ingifva förtroende åt den. Man har på åtskilliga håll velat förmoda, att Tiden stod i något närmare förhållande till regeringen, men det är af flera skäl icke troligt. Den nuvarande regeringen måste af erfarenheten ifrån det gamla systemets tid hafva tillräckligt öfvertygat sig, att hvarje hennes inblandning i tidningspressen biott kan vara förderflig för henne. Så länge hon handlar i landets intresse, finner hon, i händelse af behof, försvarare, och så snart hom lemnar detta ur sigte, tjenar tidningspressens begagnande endast till att allt mer och mer inveckla och blottställa henne. Ryktet låter måhända förklara sig derigenom, att män hatva andel i Tidens uppkomst, hvilka Konungen, oaktadt deras ultra-konservativa åsigter i ett eller annat afseende, ändock för deras öfriga duglighet låter vederfaras all rättvisa och tilldelar de utmärkelser, som de i deras fack förtjena. Ehuru man så strängt och bittert tadlat det gamla systemets politiska förföljelser, så kan man likväl icke ännu finna sig rätt väl deruti, alt Oscar I så sannt uppfattat sin kallelse såsom Konung i en konstitutionel stat, och låter förtjenst och duglighet gälla hos hvar och en, de konstitutionella gränserna icke öfyverträdande politisk färg. Tidningarne hafva, och såsom det synes med rätta, beklagat sig öfver den stora likgiltighet och efterlåtenhet, hvarmed svenska folket utöfvat sin rätt, att för den blifvande riksdagen utvälja representanter. Man har deri velat finna en brist på politisk bildning. Vi tro imedlertid oss häri igenkänna det svenska folkets historiska mnationalkarakter, som i alla svårare förhållanden sätter sitt sista hopp på sina Konungar, ofta af dem fordrar det omöjliga och på slutet gör dem ansvariga för hvarje misslyckande. Man erinre sig huru Domalder offrades åt Frey, då under en treårig missväxt hvarken djureller mennisko offer hade båtat. Hela landet önskar en representationsförändring. Alla medel hafva hittills blifvit försökte, utan framgång. Öfvertygelsen att af nuvarande riksstånden ingenting kan hoppas, blir allt mer befästad och dermed äfven vissheten, att utan regeringens bestämda och eftertryckliga ingripande i saken, en önskad ombildning endast kan ernås genom våldsamma medel. I en envåldsstat kunde regeringen lätt afhugga en gordisk knut af denna art; men i en konstitutionel måste den lösas konstmässigt, med erforderlig skicklighet, besinning och ibärdighet, hvarigenom framgången, om icke alldeles omöjliggjord, dock blifver i högsta grad försvårad; men äfven icke låter befara allena-viljans olyckor, utan snarare låter hoppas de välsignelserikaste följder. Den förestående riksdagen blif-er alltså — skall derföre blifva afgörande för de mått och steg, som Oscar har att vidtaga i denna vigtiga angelägenhet. Med en lösning låter ej längre uppskjulas. Anspråken aftaga icke, utan blifva allt starkare med hvarje trinnium, och kunde snart på ett farligt sätt öfverskrida gränserna och alltför sent erinra om doktor Thomanders jemnförelse mellan de aristokratiska företrädesrättigheterna och Sibyllinska böckerna. I öfrigt har Konungen, genom det förtroende som han förvärfvat åt sig medelst de reformer, som stått i hans makt att genomföra, intagit en ställning till alla sanna fosterlandsvänner, som sällan kan vara mera önskvärd och förtjent, så att härigenom ett steg till den svåraste uppgiften, åtminstone i detta afseende, kunde tagas under lyckliga utsigter. Genom det att han ställt sig öfver alla partier och låtit enhvar vederfaras rättvisa, har han så förslöat alla illvilligas vapen, att ingenting är att befara af deras anfall. En skadlig opposition emot tidsenliga, ifrån regeringen utgående och understödda reformer är, såsom sakerna nu stå, nästan icke tänkbar, och en sådan oppositions framgång kan endast vara ögonblicklig och måste göra den slutliga segern så mycket säkrare och fullständigare För någon tid sedan ville man veta, att erkebskopen icke skulle komma till den förestående riksdagen och att talmansplatsen skulle anförtros åt biskop Holmström; men han skall nu hafva ändrat sitt beslut. Härtill har säkert bidragit, att ett förIslag till förändring i skolväsendet kommer att af Iregeringen framläggas för rikets ständer, som icke lär efter prelaternas önskan. De söka naturligtvis TA a ar pt TREE CO RTR AA ET SN —e500er ass Aloct hrvtas 127 ANN Å rna dö