Ville ni, att ban skulle skonat min mors, mördare? ropade Wenifred. ; Nej, nej! svarade Jack. Och likväl... men det ör blott en link i den kedja af moatgångar, som tyckes omsluta mig på alla sidor. Hör mig, Winifred.n Och han berittade i korthet hv:d som hade händt i Jorathan Wilds hus. Vid underrättelsen, huru sir Rowand: mord blifvit upptäckt, intoss Winifred af bestörtning; men då hon fick böra, bvad som hade hbänat Thames, huru han biufvit fälld till golfvet genom ett slag af tjuftagarens knölpåk, och derefier legat som död; gaf hon ifrån sg ett skärande skri, svimmade, och skulle bafva fallit, om ej Jack fattat henne i sina armar. Jack hade så nära också fallit: Den tenkan, att hon hill i sina armar en flicka, som han fordom :1:kat med en så brinnande kärlek, och för bvilken han ännu b:bhöll en Iflig, eburu bopplös tillgifvenhet, öfvervildigade honom nästan alldeles. Betralttande henne med ögon fuktade af tårar, tryckie han en broderlig kyss på hennes löppar. Det var den första — och den sista! I detta ögonblick försökte någon öppna dörrn, och herr Woods röst bördes utanföre, med häftigtet yrkande att blifva insläppt. — ,Hvad är på färde?, ropade han. Jag tyckte, jag hörde ett skrik. Hvsrföre är dörrn stängd? Öppna genastl Är ni allena? frågade J.c, härmarde Knecbones röst. sHvad är det för fråga?, ropade Wood. I I j