Aftonbladet – 13 oktober 1847, sida 1

bära det öde Försynen mig bskärt. Men upp: skräm icke min inbillning, så framt ni ej ba goda skäl att göra det. Hvad vet ni om Tha: me:? hvar är han?) Lofva mig, dyraste flicka, att icke bli för mycket förskräckt, återtog klädeshandlaren:; eljest blir jag aldrig i stånd att börja min berättels2.n Jag är lugn, alldeles lugn, svarade Winifred. Men var nu icke bemlighetsfull längre, utan säg mig allting utan förbehållsamhet. Efter ni fordrar det, måste jag lydzv, sade Knueebone; men bered er på en förskräcklig sak.n I himlens namn, tala då, ropade Winifred. Ja, ehvad följden må bli, är det nödvänd gt, att ni får veta sanningen, återtog klädesbandlaren, i en ton af låtsadt medlidande. Men säg mig: är ni verkligen beredd? Fullkomligt! svarade Winifred. Detta dröjsmål är värre än någon torlyr. Jag bäfvar nästan att säga det, fortfor Kneebone; men Thames Darrell är mördad. Mördad?) utropade Winifred. Ja, nedrigt och omenskligt: mördad! sf Jack Sheppard och Blueskin! tillade Kneebone. Nej, nej! ropade Winifred. Jag kan omöjligt tro det. Ni måste vara illa underrättad, herr Kneebone. Jack må vara i stånd att begå mycket ondt; men aldrig skulle han lyfta sin hand mot sin barndomsvän; derom är jag försäkrad., . Adelmodiga varelsel utropade Jack för sig sjelf bakom skärmen. Jag har bevis på motsatsen, svarade Knee