Aftonbladet – 13 oktober 1847, sida 1

andra. Om Thamez verkligen är mördad, så är ni hans mördare. Slipp mig, herre.n Klädeshandlaren svarade ej härpå, utan sprang hastigt opp och reglade dörrn. Hvad är er mening ?, ropade Winifred bestört, : Ingenting annat än att få ett gynnande svar på min begäran, sade klädesrandlaren. Detta är icke sättet att erhålla sådant, yttrade Winifred och försökte komma till dörrn. Ni får icke gå, tillbsdjansvärda flickas, ropade Knecbone och fattade henne i sina armar, förr än ni gifvit mig ett sådant svar som Jag önskar. Ni måste — ni skall bli min., Aldrig,, svarade Winifred. Släpp mig genast, anrars ropar jag på min far Ja, gör det,, sade Kneebone; men kom ihåg att dörrn är stängd. Missfoster!, ropade Win:fr-d. Hjelp! hjelpl Ni ropar förgäfves, sade Kucebone. Inte alldeles förgäfves, yttrade Jack, i det han slog omkull skärmen, Släpp henne på ögonblicket, bofl Både Winifred och hennes enträgne friare hoppade till, vid denna oförmodade syn. Jack, hvars kläder voro höljda med dam och smuts, och hvars ansigte var blekt som döden, i följe af de enstringningar och fatiger han uthärdat, liknade mer ett spöke än en lefvande menniska. I sjelfva djefvulens namn, är det ni, Jack? utropade Knszebon2. ; Det är jag,, svarade Sheppard. Ni har yttrat en uppenbar och uppsåtlig osanning, då ni försikrat, att jag har mördat Thames, ehuru ni ganska väl vet, att jag när som helst vore