Aftonbladet – 12 oktober 1847, sida 2

u med så mycket mera ifver, som han hade ast beslutit att dyrt silja sitt lif, om han mötte ågot motstånd. Få sekunder voro nu tillräckiga för honom att genomvandra den mörka ång, som det förut hade kostat honom mer än vå timmars tid att bryta sig igenom. Golfvet rar beströdt med skrufvar, spikar, stenar och räbitar, och midt öfver gången låg det ofantiga jernbandet. Han befattade sig likväl ej med att undanrödja detta skräp, utan lät det igga såsom ett bevis på sin raskhet. Han var nu vid ingången till kapellet, och dörrn, som han förut klättrat öfver, gaf ban nu med jernstången ett väldigt slag, hvarvid den genast flög opp. Att springa öfver skranken i kapellet var ett ögonblicks verk; och skyndande framåt den mörka korridoren, som gick till Röda rummet, passerade han genom den dervarande första dörrn, utan att hindras af annat än den massa stenar och grus han sjelf uppstaplat. Lyssnande vid en af de dörrar, som gingo till de förnämare gäldenärernas sida, hörde han någon med hög röst sjunga en bacchanalisk visa; och det stormande skratt, som åtföljde sången, öfvertygade honom att ingen misstanka om någon rymning på det hållet förefanns. Han gick således in i Röda rummet, kröp genom bålet i muren, steg ned genom skorstenen, cch befann sig ännu en gång i sin egen cell. Huru olika voro icke hans nuvarande känslor mot dem han hade erfarit, då han lemnade detta rum! Då, ehuru full af förtröstan, tviflade han dock till hälften på sin förmåga att utföra sin plan. Nu hade han redan utfört