Aftonbladet – 12 oktober 1847, sida 1

tyckte ban sig nu hafva alla de tunga bojorna på sig, och vid sin sida såg han i inbillningen de tre kamrater, hvilka sedermera hade i galgen försonat sina broit. Hela kapellet var tcppfyldt med åskådare, och hvarje öga, — äfven Jonathan Wilds, som enkom infunnit sig för bans begabbande, var fästadt på honom. Så fullkomlig var denna illusion, att han nästan hörde fåpgpredskantens högtidliga stämma, som påminte honom, att bans tid var nära ute, och förmanade honom z:tt bereda sig till evigheten. Ur denna oroliga slummer väcktes han af tankan på sin mor, och inbillande sig att han hörde hennes mi!da röst uppmana honom till vidare ansträngningar, rusade han hastigt opp ifrån bänken. I ena ändan af kapellet var ett stort med galler försedt fönster; men som det vette åt den inre gården, ansig Jack för bättre att följa den väg han från början bestäm, än alt här göra något onyttigt försök. Han vände sig derföre till en dörr, som vette åt söder, och som stöngde uppgången till vinden. Den bestod, liksom den si.t uppbrutna dörrn, af starka jerngaller med jerntaggar ofvanpå; och emedan han ansåg onödigt att förlora tiden med låsets sönderbrytande, klättrade ban öfver dörrn, sedan han afbrutit en afjerntaggarne, den han tog med sig till framdeles begagnande. Efter att hafva stigit uppföre en kort lrapp2, kom han åter igen till en mörk ging,ihvilken han skyndade framåt. Här fann han ännu en dörr, den femte som mött honom på hans väg. Som han visste förut, att dörrarna i denna gång voro mycket starkare, än dem han hittills passerat, blef han hvarken förundrad eller förskräckt öfver att finna denna dörr försedd med ett lås af ovanlig storlek. Imedlertid blefvo alla bans bemödanden att bryta ifrån låset fruktlösa; det var så hårdt fastskrufvadt, att