Aftonbladet – 11 oktober 1847, sida 2

sitter här, fjettrad till hand och fot, ur stånd att bistå honneln Nu skulle jag kunna göra en förträfflig teckning af honom!, hviskade Hogarth till Gay. Det är som jag förut har sagt, sir James, yttrade Austin till riddaren, under det denne beredde sig att gå; hvarenda olycka, som träffar honom, tillräknar han herr Wild. ,Och icke utan skäl!v svarade riddaren torrt. ,Tillåt mig bj-lpa er, sir James,, sade Hogarth. . Oändligen förbunden, min herre,, svarade Thornhill med iskall höflighet; men jag behöfver ingen bjelp. ,Vet ni hvad, Jack?, sade Gay. I dag har jag flera angelägna ärenden att uträtta; men i morgon skall jag komma hit igen, för att höra er historia till slut. Och om jag kan göra er någon tjenst, så säg till. I morgon är det för sent, svarade Jack med dyster uppsyn. Sedan stafletten och det öfriga blifvit boplagda af Austin samt duken sorgfällit bevarad, togo samtlige herrarne afsked af fången, som syntes så försjunken i sina betraktelser, att han knappast märkte hvad som tilldrog sig omkring I honom. Just då Hogarth skulle gå ut igenom dörrn, blef han hindrad af fångvaktaren. Ni har glömt er pennknif, herr Hogarthp, sade Austin med betydelsefull min, Ja, jag ser det, svarade Hogarth, med en blick på Sheppard. 3 Jag kan hjelpa mig utan den, mumlade ack.