Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 2

fulla drag, en örnnäsa och mycken vär ti sit sätt att vara. Hazs ålder var nära feintio år. Han var åtföljd af en ung man afvilpess tjugosju års ålder, som bar hans staflett, siällde den på dess plats, lade duken i ordning, öppnade färglådan, tog fram penslarne ec pålelten — med ett ord, visade honom den yttersta uppmärksamhet. Denne yngling, hvars anletsdrsg, ehuru simpla och grofva, buro en omisskännlig stämpel af snille, och som bede mörkgrå, genomträngande ögon, så qvieka i sin, rörelse, att de tycktes öfverskåda tjugo förersål på en gång och ändå fästa sig blolt på ett enda, bar det sedermera så ärofulla namnet William Hogarth. Hvarföre han visade sir James Thornhill så mycken uppmärksamhet, skall straxt förklaras. Den siste bland sällskapet var en bredaxlad, starkt byggd man, med ett ärligt men proft (och skrofligt ansigte, fullt af ärr eter både: bugg cch stick och stämpladt med den dystro, morska, bulldoggslika min, som en engelsman alltid ser med förtjusning, emedan han anser den karakterisera hans landsmän. Denne fruktarsvärde person, som var ingen annan är den namnkunnige Figg, Värjans Atlasp, såsom han Ikall;s af kapten Godfrey, bade tagit af sig hatd och peruk, för att torka svetten från sin tätt lafrakade och med plåsteslappar betläckta skolle. Hans skjorta var tillika upptnäppt och v.side en nicke, 1.k en oxes, och ett bröst, som kunde tjent till modell för en Herkules, Han hade en platt, eller kanske rättare sagdi nerplåttad, näsa, och en brun tjock hud, som liknade läder och såg ut som den skulle icke sällan blifvit garfvad. Under armen bar han