Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 1

M— NN att han ej ville svara på anklagelsen, förr ön en summa af 500 pund, som Jonathan Wild tagit ifrån honom vid arres!eringstillfallet, blifvit honom återställd. Men Wild gjorde anspråk på den hos tjufven funia penningeumman, med stöd af en parlamentsakt som under Wiltelms och Marias fjerd2 och femte regeringsår blifvit antagen, kellsd: En akt för att uppmuntra gripandet af töfvare och tjufvar; och rätten tilldömde tjuftsgaren summen. Då Blueskin, det oaktsdt, fortfor att iakttas tystnad, lät domstolen upplisa den författning som stadgade, huru förbållas skule med sidans anklagade som stodo stumma. Den lyddte sm följer, och väckte en siark sensatin hos clla som hörde den uppläsas, utom hos fången, hvars dystra och ilskna uppsyn icke på minsta sätt derigenom förändrade: pFåsge vid skranketo — så lydde domen — ni skall bli återförd till fängelset, hvarifrån ni kommit, och insatt i ett sämre rum, dit intet dagsljus kommer; och der skall ni läggas på bara golfvet, utan någon slags underbädd eller bstäckning, och utan ella kläder. Niskall ligga På ryggen; ert hufvud skall öfverhölj:s, cch era fötter skola vara bara. En af era armar skall sträckas till ena sidan af rumme!, och den andra armen till andra sidan; och med era ben skall på lika sätt förfaras. Decefter skall på er kropp läggas så mycket jern eller sten, som pi förmår bära, och mer. Och första dagen skall ni få tre bitar kornbröd, uten något alt dricka; och andra dagen skall ni intet bröd erhålla, men få dricka så mycket ni orkar, i tre omgångar, af det vatten som är närmast fängelsets port, dock ej rinnende vitven. Och denna diet skall fortfara tills ni dör. Fånge vid skranket, — fortfor rättens notaris, som hade uppläst domen, — hvar och en, mot hvilken denna dom går i verkstölligret, har förverkat allt sitt gods till konungen.