Aftonbladet – 8 oktober 1847, sida 2

Han fann Abraham på vakt såson han lemnat honom. Har någon varit här?) frågade han. Ingen mensch,, svarade Juden. Det är bran, sade Wild, i det han gick in och stängde väl igen porten. Nu miste vi söra oss af med de döda kropparna. Hvad nu, jag tror ni har frosskakningar, Nab? tillade han och vände sig till Juden, hvars tänder skallrade hörbart. J;g har ännu inte riktigt öfvervunnit den räddhåga schom kom på mig i Vattenbålann, svarade Abraham. Vid återkomsten till åudiensrummet fann Jonathan Thames Darrell ligga orörlig på samma ställe der han lemnat honom; men då han såg närmare efter, märkte han, att fickorne på hans rock voro vända ut och in och att de tydligen blifvit plundrade. Förvånad öfver denna Omständighet, såg han sig omkring i rummet och blef varse, att den fallucka,. som, efter hvad förut är nämndt, ledde genom en lönntreppa till källaren, var lemnad öppen. Straxt derefter upptäckte han, att Blueskin var borta; och fullföljande sina undersökningar, fann han.att plånboken med banknoterna, guldpåsen; samt alla bref och prpper, voro försvunna, äfvensom, hvad Jonathan sjelf ej visste af, de två paketerna, dem Thames hade haft i fickan. Med en ohygglig svordom ryckte Jonathan till sig facklan och sprang med största hast utför lönntrappan, lemnande Juden allena. Sedan han noga undersökt alla vinklar och vrår i källaren, utan att upptäcka något spår efter Blueskin, och då han fann källaårdörrn öppen, förstod han att hans fiende undkommit den vägen. . Jonathan återvände till audiensrummet i en sinnesförfattning, som var på intet sätt afundsvärd, och befallde Juden att taga Thaxess liflösa kropp och kasta den i Vattenhålan. : pDet måschte ni cebelf göra, Herr Wildn, svarade Abraham och skakade på bufvudet. För alla verldens schkatter ville jag inte schätta min fot en gång till på det ryschliga schtället.p