Aftonbladet – 8 oktober 1847, sida 1

sammanträdena, och att statsanslaget äfven då skall ordnas för de tre följande åren. Skulle dessa uppgifter vara annat än tomma förespeglingar, så låter dock förutse sig att från hvarandra så aflägsna riksmöten icke i längden kunna bära sig; ty i en stat med 46 millioner invånare komma snart så många angelägenheter att befinnas i behof af ständernas medverkan, att man till en början nödgas taga sin tillflykt till urtima riksmöten, emellan de lagtima, och sluta med att sammankalla sländerna hvart år, på sätt nationen fått försäkran om i kungörelsen af den 47 Januari 1820. För stunden ankommer det på buru man kan komma till rätta med det förenade ståndsutskottet,, hvilket skall sammanträda i Berlin nästa November, och få sig till utlåtande förelagda åtskilliga lagförslag, hvaribland det till den nya strafflagen. Den nya ministeren får härvid äfven första tilifället att försöka sin styrka; likasom man å andra sidan får anledning att pröfva denna ståndsförsamlings anda. Flera bland våra mest frisinnåde män, men ävenså afgiorda anhängare af det nuvarande systemet, befinnas bland ledamöternas antal. Sannolikt skola försök ej uteblifva att till detta ulskotts behandling framligga sådana frågor, som egentligen böra behandlas af riksständerna i sin helhet, och mot hvilkas afgörande af utskottet ständernas om sina rättigheter ömtåliga majoritet har protesterat på förhand. Det kan alltså lätt inträffa, att en häfiig partistrid yppar sig även inom utskottet: att en del af dess lädamöter protesterar och afligsnar sig. Men tvifvelaktigt är huruvida det frisinnade partiet har pluralitet inom utskottet; och det så myckei mera, som Rhenska bondeståndet, hvilket alldejs vägrade att väjja något utskott, icke inom detsamma har någon representant. Interessanta tvifvel kunna sålunda uppstå inom utskottet och November månad få en politisk betydelse för oss. Alla vänta nu med nyfikenhet på konungens återkomst. Efter en ganska hastig resa genom äfra Talon, Tyrolen och Bijern, är han nu vid Rhen och tros anlända till Berlin d. 1 Okt. Under hans frånvaro bar prinsen af Preussen fö restått regeringen. I badortet Ischl har konungen på hemresan hemtat sin gemål, och der sammanträffat med erkehertig Ferdinand af Österrike, hvilken för närvarande, kanske mer än furst Metternich sjelf, leder den ös:errikiska politiken. I Berlin anses derföre detta möte icke sakna sin politiska betydelse, särdeles med hänseende till ställningen i Schweiz. Österrike bade beslutit att aldrig medgifva något inbördes krig i Schweiz, utan ämnade mellinkomma, i händelse de radikala, kantonerna skulle gripa till vapen emot separatförbundet. Det har härlill vunnit sina närmaste bundsförvandters, Rysslands och Preussens samtycke, och väntade icke någon allvarsam invändning deremot i Frankrike, helst ingenting vore mera betänkligt enligt Ludvig Filips åsig!, än att radikalismen skulle segra i Schweiz, då den, likasom republikanismen öfver hufvud, finner i Frankrike så många sympatier. I Berlin påstås nu att konungen af Preussen rest till Ischl, med beslut att personligen uttrycka erkehertigen sitt fullkomliga samtycke ull kraftfullt ingrepp i de oroliga elementerna i Schweiz, och till befästande af det genom de stora makterna garanterade renska förbundet af 48135. Konungen skall finna sig uppfordrad till nära deltagande i schweiziska angelägenheterna genom besittningen af kanton Neufchatel, hvilken är i dea sällsamma ställningen att vara ett medstånd i schweiziska republikförbundet och tillika ett furstendöme under konungens af Preussen suveränitet. Med sjelfva preussiska konungariket har Neufchatel åter ingenting att skaffa; det utgör ingen del af detsamma, och suveränens rättigheter begränsas för öfrigt genom en grundlag af 41814, som emedlertid är temligen ofullständig och obestämd. Konungen uppbär tillika 80,000 schweizerfranker (lika med de franska i värde) af kantonen, men använder störta delen deraf för guvernören, till pensioner, understöd, allmänna iorättningar 0. S. V. derstädes; hans penningevinst från det bållet är följakt igen ganska obetydlig. Emedlertid skulle han visst icke säga till neufchatellerna hvad hans fader sade 14834: Om j fortfaren att genom myterier och oroligheter bekymra mig, så skall jag öfverlåta er åt ert öde. Den nuvarande konungen håller ifrigt fast vid sin historiska rätt, och skall Visst icke frivilligt uppgifva den; men lika visst är ock, att den stora majoriteten af Neufchatels invånare (åtminstone 30,000 ibland det lilla furstendömets 60,000) äro mer än hågade att vid första bästa tillfälle uppsäga suveränen all hörsamhet och hylla den radikala republikanismen. Adeln, presterskapet och embetsmännen äro i Neuchatel monarkismens stöd; men det öfriga folket är uppbragdt öfver sitt beroende och den hånliga roll, som deras representant vid edsförbundsdagen spelar, der han ständigt röstar för jesuiterna och alla frihetskränkande åtgärder. Neufchatel står sålunda alltid på vägen att gå förloradt för vårt konungahus; och man kan af denna orsak väl antaga — likasom öfverhufvud i grund af vederviljan mot schweizerrepublikernas blomstrande skick midt uti det monarkiska Europa, som så lätt kunde frestas af exemplet — att mobarken anser sig förbunden till allvarsam strid mot radikalismen i Schweiz. ; Under de hastigt inträffade uppträdena i Italien torde Österrike dock svårligen behålla lusten att inblanda sig i schweiziska angelägenheterna. Det ser sig blottställdt på det ömtåligaste stället inom sitt eget bus, och torde länge nog hafva händerna fulla med sina egna anföll: gaänh attan —. Tier BH ferte oc I Int oc TNT RR