brinnande lampa stod på en fotställning, men de beslöto alt ej taga den med sig. Derefter stego de skyndsamt uppför stora trappan och stannade utanför audiensrummet. Jack lade örat till nyckelhålet och lyssnade, men kunde ej upptäcka det minsta Jjud. Han tog derpå sakta i låset, men fann det igenlä:t. Jag fruktar alt vi kommit för sentp, hviskade han till Tnames. Mcen vi få väl snart se. Ge mig mejseln, Blueskin. Och genom skickligt användande af detta verktyg lyckades han få upp låset. De inträdde, men det var alldeles mörkt i rimiret. D.t är besynnerligt, sade Jack med lig röst. Sir Rowland måste redan vara gången. Men jag förstår ändå inte bur det hänger ihop. Nyckeln sitter i dörrn På inre sidan. Var noga på er vakt., Jag är sån, svarade Thames, som följde tätt efter honom. Skail jag gå efter lampan, kapten?, hviskade Blueskin. Ja, gör det, svarade Jack. ,Jag vet inte hur det kommer till,, yttrade han med låg röst till Thames, sedan de blifvit lemnade allena, Mmen jag känner en besynnerlig aning om någon olycka. Ett slags ängslan betar mig. Jag nästan önskar att vi inte hade kommit hit., Under det ban sade detta, tog han ett par steg framåt, hvarvid han kände foten fastna i något klibbigt ämne på golivet. Han lutade sg derföre ned, att kärna efter hvad det var, men drog på ögonblicket handen tillbaka, med ett utrop af fasa.