Aftonbladet – 7 oktober 1847, sida 1

rer. Adjö, mn engel! De der unga fruntimmerna bli en mycket in!re sant bekantskap för er med tiden, det skall ni få se! Adjöl adjöl Och sedan hon i hast röfvat cn kyss, skyndade han efter Sheppard. Pourtschäsen blef imedlertid, med sin olyckliga invånare, i snabbaste fart transporterad till Newgate. Dit anländ, bultide portschä-biraren med bäftigbet på den jernbeslegna fängel:eporten, som öppnades skyndsam, emedan Sho bolts biljett he:de nyss förut kommit Austin tillhanda. Hela vaktbetjenisgen var nu förs mled. Ireton och Langley hide kommit tilbaka från en ny fruktlös efterspaning. Marvel hade kommit att taga god natt af fru Spurlinz. Au tin hede aldr:g varit från stället. Kriögerskon var utomordentligt nyfiken, men syntes mindre orolig än någon af de andra. Bakom henne stod Caliban, som skrattade i mugg och grinsde så, att munnen räckte från ena örat till det andra. Hvem tusan kunde tro, att Shotbolt skulle så der ta lufven af oss allihop? sade Ireton. För gama Newgeates ära skulle jag önskat, att inte en främmande fångvaktare fått tag uti honom. Det är djefvulen så försmädligt.n Förbannadt försmädligt! ropade Langley. Iogen har så mycket skäl att beklaga sig som jag, murmalade Austin. Jag har tappat mitt vad på köpet. Ja, tjugu pundp, sade fru Spurling. Jag var vittne när vadet uppgjordes. Se der är han redan!, ropade Iretön, då bultningen på porten hördes. Laga fjettr:rne i ordning, Caliban: , Vänta liten smula, m3ssals sade negern och grinade ännu värre. Bara Lelt liten smula! Först se om allt vara riktigt. Imedlertid blef portschäsen inburen i vaktrummet. Har ni bonom der? frågade Ireton.