Aftonbladet – 7 oktober 1847, sida 1

Djefvuln annammal skrek Kneebonr. Och det skall ni ha för mig sjelf, sade ama zonen, i det hen gaf honom ett slig i hufvu det, som sträckte honom sanslös till golfvet. Bravo, Poll! ropade Jack, som hade åter igen bakbusdit Shotbolt, och ru var sysselsat att skrifva några r.der i hast på ett brefpap per. Ni bar gfvit konom ett blodigt hufvud märker jazg. Hen beböfver knappt något plåstero, svarade fru Maggot skrattande. Hör, Bess ge mf det der tåget, så stall jag binda fast honom vic dragkistan här. Jag tror visst inte, ban kom mer sig så snart, men det är allud bäst at vara försigtig. Det är alldeles rätt,, sade Edgeworth Bess Och medan Jack nu vänder sig bort — ty han har blifvit så besynnerlig vå en tid — skall jag begagna tillfillet och lägga mig till den der gulddozsan. Ksnbända han har något i plånboken cexsi,, tllade hon hviskande, under det hon stoppade på sig dosan. Tyst! svarade fru Maggot. Jack kan märka något. Det är bättre att vi återvända hit om en stund, för att hbemta plånboken och annat smått, ft. ex, den här nattrocken., Rachel och Biueskin kommo nu tillbaka Deres korta frånvaro tycktes hafva åstadkommit unierverk, ty det rådle nu mellan dem fullkomligt godt förstånd. Her ni skickat af bre!vet?, frågade Jack. Doet ha vi gjort, kapten, svarade Blueskin Jag söger: vi, ty miss Rachel och jag hakommit öfverens alt bli ett par. — Skall jag t2 någonting med mig?, tillade han och såg sig omkring i rummet med lystna blickar. Nej, svarade Jack bestämdt. I detsamma förseglade han brefvet, som han nyss slutat skrifva. Derpå tog han en näsduk och band den öfver Shotbolts ansigte, så att icke det minsta af anletsdragen syntes; hvaref