Aftonbladet – 6 oktober 1847, sida 3

BLANDADE ÄVINDN: FREDERIC SovLut, den berömde franske författaren, hvilken en längre tid varit illa sjuk, afled i B:cvres nära Paris den 235 i förra månad: n. — DET NYA ROMERSKA NATIONALGARDET väcker mycket uppseende; öfverallt i staden äro dess poster fördelade; vid alla bufvudpunkter är ett corps-de: garde, och vid ombyten marcherar gardet med flygande fanor och klingande spel genom gatorna, allt under folkets jubelrop. Nationalgardet är mycket blandadt; unga och gamla bära muskötter; i början fanns icke heller någon enhet i uniform; här såg man en gardist, utstyrd i sin söndagsfrack och svarta pantalonger; bredvid gick en annan i ljusa sommarkläder och grå konstnärsbatt. Många i Rom bosatte utländska konstnärer hafva låtit inskrifva sig vid nationalgardet; det för alla utmärkande tecknet består i kokard på hatten och de hvita bandtleren, hvari sabel och patronkök bäras. Officerare bära sabel eller värja, hvilketdera som hvar och en eger. Så brokig denna skara ännu är, förfelar den likväl icke att göra ett godt intryck. Man kan icke just vänta en så pedantisk afmätt likhet bos ett borgaregarde, som hos en värfvad soldattrupp; men den goda viljan gör dock mycket (til n bättrande. Officerare från landttrupps: folket. En oöfverskådlig massa menn varande vid dessa öfningar, och då eller vändning lyckas väl, vinner det högljudt bifall. Bland de icke mins åskådare märker man en talrik mängd fruntimmer. Efter exercisen följer ett uppehåll, hvaiucder förfriskningar intagas och tilifålle gifves aw dricka påfvens skål. De i Rom nu mycket popnlära sångerna: Scuoti o Roma la polvere in Del nuov anno gia Valba primiere, up ofta derunder. Musiken till dessa begge 2e man höra öfverallt; — de utgöra romerska merseillaiser. — Hamburger Nachricbten inae! öll nyligen följande annons: Undertecknad känpner mig förpligtad att härmed aflägga min offentiiza tacksamhet mot det fruntimmer, som utan anspråk på någon vedergällning återlemnade mig min portfölj, innehållande 100,000 Reichsthaler i bapkoassignationer och en ring, värd 60 dukater. Uti min bestörtniog hann jag blott att erfara bennes namn: Clara Ottilie Leissteman. Med ännu en tacksamhetsbetygelse derför, anmodas hon härmed förbindligast att anmäla sig före den 4 Oktober 1847 på Hötel de IEurope i Hamburg. Stanislaus, grefve af Kamiskoi. — Den polske grefven hade haft sin portfölj, innehållande peoningarna ochringen, jemte vexlar och andra papper af värde, i sin bröstficka, och vid uppstigandet i en droschka, vid yttersta ändan af jernbangården, hade den dyrbara portföljen fallit ut, utan att han i hastigheten märkt det.