stället, hafva bemäktigat sig staden Melazzo och der förskansat sig. Bland de undanvikande lyckades man blott fasttaga en enda man, en munk, hvilken försvarade sig på det modigaste, men sedan såsom fånge vägrade att förtära det ringaste och heldre ville dö af bunger, än lefvande falla i neapolitanska ransakningsmaktens händer eller förråda sina kamrater. — Den sista omsorgen var likväl ut:n ändamål, ty i polisens händer sades redan befinnas en fullständig förteckning på alla de sammansvurne och arresteringarne fortsattes, med ledning deraf, oupphörligt. Dem man lyckats fånga voro väl icke sjelfva upphofsmännen, emedan dessa — söner af Messinas förnämsta slägter — icke befunnosig i staden den 4 September, när upproret brast ut; men gripna, snart sagdt med vapen i hand, ansåtos de svårligen undgå att blifva skjutne. Kort efter utbrottet i Messina följde det i Catania. Att upproret spridt sig till Abruzzerna är faktiskt; äfven Teramo hade rest sig. I sjeliva Neapel fortforo äfven arresteringarne; bland sist bäktade befunno sig en signor Poerio, redaktör till Rovista neapolitanar, samt en f. d. artilleriofficerare, Ayalo. GREKLAND. Med Koletiiso — heter det i en atheniensisk nekrolog — har Greklard förlorat sin störste medborgare, konung Otto sin trognaste tjenare och hans tron sin tappraste försvarare. Ingen Hellen öfverträffade honom i ädelt och storartadt tänkesätt; få liknade honom i förmåga och klokhet. Han dog som martyr, under sträfvandet att förverkliga sitt fiderneslands sjelfständighet. De liga karakterer, på höga platser, som marterade honom till döcs, skola längesedan vara nedsjunkna i förgätenhet oeh vederbörligt förakt, när hans namn ännu kommer att bestråla detta lands häfder, med återglansen af antik storhet. Theodor Grivas var ännu den 42 September qvar i Prevesa; han och hans anhängare befunnos alltjemt inqvarterade i engelska konsulns gård, och deras värd hade dittills förstått tillintetgöra verkställigheten af divans befallning till paschan af Janina, om deras förflyttning till Adrianopel, hvilken man i Konstantinopel trott längesedan hafva skett. I Prevesa värfvade han obehindradt rekryter, betalade dugtiga handpenningar och god sold, och sysselsatte sitt manskap med tillverkning af ammunition, hvartill han från Santa Maura försågs med nödigt förråd krut och kulor. Ryktet att Griziotis dött på Chios af sina blessyrer, motsäges af andra, som omtala hans tillfrisknande. TURKIET. Turkiska blockaden af Albaniens kust hade väl begynnt den 4 Sep!., men detta hade icke innu medfört någon verkan till upprorets qväfvande. Tvärtom berättas att insurgenterna sesrat i en fäktning vid Argyrokusten på de resuliera turkiska trupperna, hvilka förlorat två hela bataljoner i fallna, och i öfrigt blifvit jasade på flykten. Under denna fäktning skonade albanesarne dem af sina stamförvandter, hvilka befunmos i turkiska hären, och dessa åter deltogo icke på något verksamt sätt i striden. SENENEEOEE DET OS