Drick det här då! skrek Blueskin, upptagande ur fickan en liten krutflaska, hvars innebåll han tömde i ett glas brännvin och räckte åt klädesbandlaren denna blandning. I detsamma öppnade Rachel dörren och steg in. Hvad befaller herrn?, frågade hon, i det bennes förvånade blickar fästade sig på den ena efter den andra af sällskapet. Er husbonde vill ha hit några matskedar, mitt barn, sade fru Maggot. Gå bara er väg!) inföll Kneebone, förargad. Nej, ig vill se Jack Sheppard först, svarade Rachel med mer än vanlig käckhet. Visa mig honom, så skall jag gå straxt. Ni sade, att han skulle återvända till Newgate så snart supgen var slut; och sedan torde jag aldrig få se honom., Åb, sade ban det? Sheppard skulle återvända till Newgate, var det så ? utropade Blueskin, i det han gick till henne och klappade henne på kinden. Jag skall visa er kapten Sheppard, min lilla vän. Se der står han. Och Jag är hans löjtnent — Löjtnant Blueskin. Vi äro två hyggliga pojkar; äro vi inte det?, Mycket hyggligan, svarade Rachel. Men hvar är den der främmande herrn, som jag såg under bordet? Under bordet! upprepade Blueskin och vinkade it Jack. När såg ni honom, min vackra vän 2 För en liten stund sedan, svarade hushållerskan, utan att misstänka det ringaste. Komplotten är upptäckt! ropade Jack och, utan att betänka sig ett ögonblick, fattade han i bordet med bägge händerna och vräkte det öfverända, så att fat och tallrikar och krus och buteljer och glas kastades buller om buller kring hela rummet. Det var en förfärlig skräll. Alla ljusen blefvo i fallet utsläckta; och om icke Rachel hade haft ljus med sig i handen, skulle det ha blifvit fullkomligt mörkt irummet. Under den allmänna oredan sprang: Shotbolt opp och satte en pistol för pannan på Jack, med tillsägelse att han skulle gifva sig; men innan Jack hann svara hade Blueskin slagit fångvaktaren öfver armen; så att den blef vanmäktig,